av brott och straffet bör i regel bestämmas enligt 21: 3 eller enligt 21: 8 jämförd med 21: 3. Emellertid föreligga samma möjligheter till att brottskonkurrens bör antagas som beträffande urkundsförfalskning. Särskilt bör framhållas att brottsligheten hos märkesförfalskning, även då den utgjort medel för bedrägeri, icke alltid är uttömd därmed. Om t. ex. mått eller vikt falskeligen märkts och använts vid någon varas försäljning under förhållanden som innebära bedrägeri, fortbestår ofta även därefter en fara för att det förfalskade skall i stor utsträckning användas för nya bedrägerier. I sådant fall har förfalskningen inneburit en från det begångna bedrägeriet fristående fara i bevishänseende, som icke kan komma i betraktande vid bedrägeriets bestraffning enligt 21 kap.; därför bör egentlig brottskonkurrens anses föreligga.
För att ett föregivet bevismedel skall kunna anses vara eftergjort eller eljest förfalskat, måste det ha sken av äkta, i det att det i fråga om sitt yttre skick skall ha en sådan grad av likhet med det äkta bevismedlet att det är ägnat att vilseleda. Detta krav innebär ibland ej mycket, t. ex. i fråga om åskilliga enskilda handlingar; i andra fall, såsom i fråga om obligationer, penningsedlar, offentliga värdemärken, följer av de äkta bevismedlens avsiktligt säregna utstyrsel att endast framställande av ganska likartade föremål utgör straffbar förfalskning.
Av vissa bevismedel framställas ibland efterbildningar, som i nu berörda hänseende icke äro sådana att någon egentlig förfalskning kan anses föreligga. I tidningar och andra publikationer förekomma exempelvis färglagda avbildningar av sedlar eller frimärken; även såsom .fristående föremål tillverkas och spridas sådana. Avsikten är icke att förväxling med äkta bevismedel skall äga rum utan den går i regel ut på reklam i en eller annan riktning, vid försäljning, vid insamling för välgörande ändamål eller liknande; även kuriositetsintresse eller skämtlynne kunna vara anledning till dessa i och för sig ganska oskyldiga förfaranden.
Spridande av sådana efterbildningar av allmänt brukade bevismedel är emellertid icke helt ofarligt. En i en skrift tryckt avbildning av en penningsedels ena sida kan klippas ut och under särskilt gynnsamma förhållanden med framgång utgivas som en äkta sedel, exempelvis om "sedeln" i vikt tillstånd under mörker erbjudes som betalning för en bilfärd eller vid annan brådskande uppgörelse. Man måste också räkna med att dylika efterbildningar med ganska små förändringar kunna användas för ett verkligt eftergörande av äkta bevismedel. Visserligen kunna dessa /risker, som någon gång realiseras, icke sägas medföra att tilltron till de äkta bevismedlen lider något avbräck genom förekomsten av ifrågavarande efterbildningar. Där dessa missbrukas genom användning såsom äkta, föreligger möjlighet att inskrida med straff för bedrägligt beteende eller annat bedrägeri eller försök därtill mot den, som gjort sig skyldig till missbruket. Efter det sådant missbruk blivit upptäckt, är det emellertid ofta svårt att anträffa den
