I 9 § straffbelägges som nämnt, att någon i skriftlig utsaga, som avgives under edlig förpliktelse eller på heder och samvete, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen. Det fordras för paragrafens tillämpning, att sådan form för uppgiften är föreskriven i lag eller författning, såsom fallet exempelvis är beträffande bouppteckning enligt 11: 20 giftermålsbalken. Är denna form föreskriven men icke iakttagen, drabbas uppgiften ej av ansvar enligt paragrafen. Utsagan skall för att komma under paragrafen innehålla osann uppgift eller ock innebära ett förtigande av sanningen. Det förstnämnda är fallet även då den innebär ett förnekande av ett faktiskt förhållande. Med förtigande åter avses underlåtenhet att uppge en omständighet. För att sådan skall vara straffbar fordras, att utsagan enligt sin lydelse eller på grund av det syfte vartill den tjänar framstår såsom omfattande den förtigna omständigheten. Som utsagan i sådant fall innebär ett förnekande av omständigheten, skulle det strängt taget här liksom beträffande mened vara överflödigt att stadga ansvar särskilt för förtigande. I betraktande av att den föreskrivna avfattningen av ifrågavarande uppgifter ofta upptager en försäkran att intet förtigits, har det emellertid ansetts lämpligt att i lagtexten nämna förtigande av sanningen som ett fall vid sidan av lämnande av osann uppgift. I subjektivt avseende fordras enligt första stycket uppsåt att avgiva oriktig utsaga som innebär fara i bevishänseende. Även gärningar av grov oaktsamhet ha emellertid ansetts böra straffbeläggas liksom fallet är enligt skattestrafflagen. Enligt andra stycket fordras därför i stället för uppsåt grov oaktsamhet. Straffet har i huvudsaklig överensstämmelse med skattestrafflagen för normalfall av det uppsåtliga brottet bestämts till fängelse eller böter. För grova fall har uppställts en särskild straffskala bestående av straffarbete i högst två år. I förhållande till SL 12: 22, som i första stycket upptager en straffsats med ett maximum av fyra års straffarbete, innebär detta en icke oväsentlig strafflindring. För det oaktsamma brottet föreslås böter eller fängelse.
Paragrafen är ägnad att i stor utsträckning göra det överflödigt att, såsom hittills plägat ske vid införande av uppgiftsskyldighet i visst hänseende, komplettera bestämmelsen därom med särskilt stadgande om ansvar för oriktig sådan uppgift. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra granska de redan givna speciella straffbestämmelserna av detta slag för att pröva, huruvida de äro motiverade av särskilda förhållanden eller utan olägenhet skulle kunna ersättas av innehållet i paragrafen. Dessa bestämmelser skola därför enligt förslaget kvarstå och, såsom varande av speciell natur, äga tillämpning på de förhållanden de avse att reglera med uteslutande av de i 9 § givna allmänna straffbestämmelserna. I detta hänseende är särskilt att märka, att skattestrafflagen enligt förslaget skall kvarstå och alltjämt ensam vara tillämplig i samma utsträckning som hittills. Deklaration på heder och samvete till ledning vid fastställande av skatt blir alltså fortfarande att bedöma enligt skattestrafflagen. Detsamma gäller den försäkran under edlig förpliktelse som enligt 3: 6 lagen om boutredning och arvskifte skall tecknas å bouppteckningshandling av den som uppgivit boet, försåvitt den är
