Sida:SOU 1944 69.djvu/350

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
348
Osann försäkran m. m.
13: 9 och 10

behäftad med oriktighet som är ägnad att leda till frihet från :katt eller till för låg sådan. På grund av de inskränkningar i 9 §:s tillämplighet, som sålunda föranledas av andra ansvarsbestämmelser, är paragrafens räckvidd för närvarande icke stor. Under paragrafen faller emellertid bl. a. sådan osann försäkran, som nu bestraffas enligt SL 12: 22. i

I 10 § straffbelägges, att någon i urkund som upprättas till bevis lämnar osann uppgift om annat än egna angelägenheter eller om vem han är samt att någon upprättar skriftlig rättshandling för skens skull.

Under paragrafen falla läkarintyg, arbetsbetyg och andra intyg av skilda slag, även attest att viss handling är en riktig avskrift eller att en namnteckning är egenhändig. Likaså höra hit protokoll och protokollsavskrifter. Ett annat hithörande fall är, att en telegraftjänsteman utger oriktig utskrift av telegram. En telegramutskrift innebär nämligen en under ämbetsansvar avgiven utsaga att telegrammet har det i utskriften angivna innehållet. För paragrafens tillämplighet fordras icke, att av handlingens avfattning framgår att den är ägnad till bevis. Om ett sådant krav uppställdes, skulle straffbestämmelsen nämligen i många fall med lätthet kunna kringgås. Under paragrafen faller sålunda t. ex. bjudningsbrev som skrives för att adressaten skall kunna åberopa inbjudningen vid ansökan om permission, oavsett huruvida brevets ändamål framgår av dess avfattning. Däremot omfattar paragrafen i motsats till 12: 1 i förslaget aldrig privata brev, som ej skrivas för att skapa bevis. Att ett sådant brev sedermera kan bliva ett viktigt bevis i en rättstvist, t. ex. angående äktenskapsskillnad, medför ej att paragrafen blir tillämplig.

En uppgift om uppgiftslämnarens egna angelägenheter rymmes icke under paragrafen, därest den ej avser vem han är. Ett kvitto av en privatperson faller sålunda utanför paragrafen. Att uppgiften till äventyrs för att framstå såsom särskilt trovärdig är undertecknad under edlig förpliktelse eller på heder och samvete medför icke att paragrafen blir tillämplig. Endast där sådan form är föreskriven i lag eller författning har det ansetts motiverat att stadga ansvar, och för sådant fall är ej 10 § utan 9 § avsedd. Oriktiga uppgifter i en försäkringsansökan drabbas därför ej av ansvar enligt någondera paragrafen, såvida de icke, såsom fallet är beträffande ansökan om folkpension i vissa fall, enligt lag eller författning skola avgivas i nämnda form; det år att märka, att en oriktig uppgift i försäkringsansökan ofta är straffbar såsom bedrägeriförsök. Icke heller föranleda oriktiga uppgifter i egen meritförteckning ansvar enligt paragraferna. Däremot inträder ansvar enligt 10 § för den, som bestyrker en meritförteckning och därvid gör sig skyldig till osanning. Uppgifter till myndigheter angående eget innehav av varor eller dylikt omfattas ej heller av 10 §. Det har ansetts tillräckligt, att de falla under 9 §, om de enligt föreskrift i lag eller författning avgivas under edlig förpliktelse eller på heder och samvete. Lika litet avser 10 § handelsböcker. För oriktig bokföring finnes ett särskilt straffstadgande i SL 23: 5, och att inför annan åberopa oriktiga handelsböcker kan i många fall medföra ansvar för bedrägeri eller bedrägeriförsök. Paragrafen avser icke