heller en oriktighet av sådant slag som att någon vid sin underskrift på ett intyg om sjukdom med orätt betecknar sig såsom legitimerad läkare. En sådan oriktighet i ett i övrigt riktigt intyg synes icke böra bestraffas i förevarande sammanhang. Frågan i vad mån en dylik gärning bör straffbeläggas synes böra bedömas med ledning av de synpunkter som äro bestämmande för 10: 13 och 14 i förslaget.
Jämte uppgift om annat än uppgiftslämnarens egna angelägenheter avses med 10 § även uppgift angående vem uppgiftslämnaren är. Att i en urkund som upprättas till bevis uppge sig ha annat namn än det verkliga faller sålunda under 10 §. Även om namnet i och för sig är riktigt men utställaren ändock genom att i urkunden uppge oriktig födelseort, ställning eller dylikt lämnar oriktig uppgift om vem han är, faller gärningen under paragrafen. Oriktig uppgift härom kan dock icke anses föreligga, där någon uppger det namn under vilket han är känd, även om detta ej skulle vara hans riktiga namn (jfr NJA 1944 s. 328). I specialstraffrätten förekomma för vissa fall bestämmelser om ansvar för den som vid fullgörande av anmälningsskyldighet lämnar oriktig uppgift om vem han är. Exempel härpå erbjuda stadgan angående hotell- och pensionatrörelse samt utlänningslagen. På grund av sin natur av specialstadganden bliva dessa bestämmelser att tillämpa i stället för 10 § i den mån de icke, såsom fallet är med bestämmelsen i hotellstadgan, själva ange sig vara subsidiära i förhållande till allmänna strafflagen.
För ansvar enligt 10 § fordras, att man lämnar osann uppgift. I paragrafen nämnes icke såsom i 9 § därjämte ett blott förtigande. Det är det oaktat att märka, att en uppgift måste anses osann om däri mot rätta förhållandet uttryckligen eller underförstått förnekas någon omständighet, såsom om uppgiften utger sig för att innefatta en uttömmande redogörelse i visst hänseende men någon dithörande omständighet det oaktat förtiges. Tydligt är emellertid, att det är straffritt att i ett arbetsbetyg, som icke utger sig för att innehålla en fullständig redogörelse för den ifrågavarande personens kvalifikationer, underlåta att uppge ofördelaktiga omständigheter.
Den i 10 § ytterligare upptagna bestämmelsen om straff för upprättande av skriftlig rättshandling för skens skull är icke tillämplig i alla fall, där ett avtal fått en formell utformning som icke stämmer med dess sakliga innebörd. Att i överensstämmelse med en utbredd sedvänja upprätta lösöreköp, där innebörden av avtalet är pantsättning, faller sålunda icke under bestämmelsen och ej heller att giva ett kontrakt om avbetalningsköp formen av ett hyresavtal. Någon fara i bevishänseende kan icke uppkomma av ett sådant tillvägagångssätt. Av detta skäl kommer bestämmelsen icke heller att drabba det vanliga förfaringssättet att i köpebrev angående fast egendom förklara köpeskillingen till fullo gulden, ehuru så icke är fallet utan meningen endast är att köpet skall vara definitivt. Även i andra fall, där i skriftlig rättshandling intagas uppgifter som icke äro efter orden riktiga men vilkas innebörd blott är att gestalta rättsförhållandet på visst sätt, kunna förhållandena vara sådana att någon fara i bevishänseende ej uppkommer. En postdatering
