Gärningen beskrives i bestämmelsen såsom missbruk genom att giva sig eller annan ut för den för vilken urkunden är utställd. I jämförelse med gällande lag har här skett den utvidgningen, att även den som utger annan för att vara denne person faller under straffbudet. Det har nämligen ansetts vara motiverat att utsträcka straffbestämmelsen till att omfatta även ett fall sådant som det, att någon utger en sin följeslagare för att vara en i en legitimationshandling angiven person eller att någon för att få en person avlägsnad från en befattning åberopar ett ofördelaktigt betyg som i själva verket avser en annan. Med gärning som nyss sagts jämställes utlämnande av urkunden att missbrukas. Ett sådant stadgande, vilket som nämnt har en motsvarighet i SL 12: 6 a, erfordras, emedan den som utlämnar exempelvis ett pass att brukas av obehörig eljest icke skulle kunna straffas med mindre missbruk verkligen ägde rum, i vilket fall ansvar för medverkan till missbruket skulle inträda.
I subjektivt hänseende fordras i alla de i paragrafen upptagna fallen, att gärningen sker med uppsåt omfattande samtliga objektiva förutsättningar för ansvar.
Som brottsbeteckning föreslås missbruk av urkund.
Straffet har liksom i SL 12: 6 a satts till fängelse eller böter.
Enligt SL 12: 5 b straffas den som mot bättre vetande nekar sin hand och förskrivning.
Thyrén har i sitt utkast (V. I 12 §) föreslagit en generell straffbestämmelse för förnekande, mot bättre vetande, av äktheten av allmän eller enskild urkund, och även straffrättskommittén föreslog i sitt betänkande angående förmögenhetsbrotten en sådan utvidgning av det nuvarande stadgandet. Kommitténs förslag mötte emellertid motstånd i yttrandena och upptogs icke i den kungl. propositionen.
Enligt kommitténs uppfattning kan det icke med fog bestridas, att vissa skäl tala för att giva ökad räckvidd åt den bestämmelse som nu finnes i SL 12: 5 b. .Ett behov av straffskydd mot förnekande av underskrift framträder ivke blott då förnekandet avser egen underskrift utan även då det gäller annans. Särskilt om denne andre är avliden, kan ett sanningslöst förnekande av att han undertecknat en ifrågavarande urkund åstadkomma förfång. Med hänsyn till vad som erinrats mot kommitténs tidigare förslag i detta avseende vill kommittén dock icke föreslå, att förnekande av annans underskrift straffbelägges. Däremot föreslår kommittén en utvidgning av det straffbara området i vad avser beskaffenheten av den urkund förnekandet gäller. Medan gällande rätt beskriver urkunden såsom en förskrivning, d. v. s. ett skuldebrev, kontrakt eller dylikt, föreslår kommittén sålunda i förevarande paragraf en mot SL 12: 5 b svarande bestämmelse avseende urkund över huvud som upprättats till bevis. Även den som förnekar sin underskrift under ett kvitto. ett intyg eller annan dylik urkund synes nämligen böra drabbas av straff.
För att ansvar skall inträda fordras emellertid, enligt vad kommittén
