föreslår, att åtgärden innebär fara t bevishänseende. Förnekande av underskrift å en urkund, som äger intet eller helt obetydligt bevisvärde, faller därför utanför paragrafen. Har urkunden väl från början ägt bevisvärde men tjänar den ej längre det ändamål för vilket den upprättats, medför ett förnekande icke ansvar. Om ett skuldebrev blivit inlöst men sedermera åberopas som indicium i någon sak som ej har med betalningsskyldigheten att skaffa, ådrager sig gäldenären därför icke ansvar genom att förneka sin underskrift. Det är vidare tydligt, att ett förnekande vid tillfälligt samtal eller eljest under sådana omständigheter att ett förnekande icke bör tillmätas avgörande betydelse icke får anses medföra fara i bevishänseende. Att en underskrift: äkthet lätt kan bevisas och förnekandet för den skull är meningslöst fritager å andra sidan icke från ansvar.
Såsom beteckning för brottet har kommittén ansett sig kunna föreslå lekande av hand, ett uttryck som ansluter sig till bestämmelsens hittillsvarande avfattning.
Straffet har liksom i SL 12: 5 b bestämts till böter eller fängelse.
Enligt SL 13: 3 äger menedare, som av egen drift återkallar falskt vittnesmål eller annan falsk utsaga förr än annan därav lidit skada, att åtnjuta straffminskning.
Enligt Thyrén (VIII s. 172 f., jfr VI s. 156) tala alla skäl för att bibehålla denna mildring. Under åberopande av att strafflagskommissionen i sitt förslag till allmänna delen av en ny strafflag (SOU 1923: 9 9: 6) upptagit en allmän bestämmelse om straffminskning eller i vissa fall straffrihet för den, som i tid gjort vad han kunnat för att avvärja skadlig verkan av brottet, ansåg sig Thyrén emellertid icke böra föreslå en speciell sådan bestämmelse vid menedsbrott.
Kommittén, som icke i likhet med Thyrén kan utgå från att berörda fråga blir löst genom en allmän bestämmelse, har ansett sig böra föreslå stadganden i detta hänseende med avseende å de särskilda av kommittén behandlade brott, vid vilka ett behov av ett sådant stadgande är särskilt kännbart. I fråga om förfalskning har kommittén därför upptagit en sådan bestämmelse i 12: 12 och med avseende å allmänfarliga brott i 19: 11. I förevarande paragraf föreslås en liknande bestämmelse beträffande de brott som behandlas i 13 kap.
Såsom strafflagskommissionen anfört till stöd för sitt förslag att införa en allmän bestämmelse om straffminskning eller straffrihet vid i handling visad ånger, måste redan den omständigheten att gärningsmannen efter brottets begående gjort vad i hans makt stått för att avvärja skadlig verkan av brottet under vissa betingelser anses utgöra ett starkt indicium för att hans brottslighet icke är så svår som gärningen i och för sig synes utvisa (s. 335). Vid brott sådana som de i förevarande kapitel straffbelagda osanna utsagorna kommer därtill ett kriminalpolitiskt intresse att anordna straffbestämmelserna så, att den brottslige uppmuntras till att rätta den osanna utsagan
