hamnanläggningar, reguljär båttrafik, telefon m. m. Det fordras ej att trafiken drives av stat eller kommun, men däremot kräves att trafiken tjänar den allmänna samfärdseln. En järnväg, som anlagts blott för befordran inom visst företag, skyddas därför ej av bestämmelsen, med mindre själva företaget är sådant att det åtnjuter skydd enligt paragrafen. Såsom föremål för sabotage nämnes vidare anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
De nu nämnda sabotageobjekten, vilka avse allmänhetens betjänande på ett omedelbart sätt, skyddas av bestämmelserna i förevarande paragraf, i enlighet med strafflagens vanliga ståndpunkt, oavsett huruvida de äro belägna i Sverige och även om de ej skulle avse att betjäna den svenska allmänheten utan allmänheten i annat land. Sabotagelagen och de ifrågavarande bestämmelserna i 19 kap. SL avse däremot åtminstone efter orden i allmänhet blott svenska intressen. Då straff för skadegörelse drabbar utan sådan begränsning och brott mot utländska intressen i viss utsträckning äro straffbara enligt SL 8: 4, är dock den utvidgning, som sker genom kommittéförslaget på denna punkt, icke av större betydelse. Reglerna i 1 kap. SL medföra ock begränsning av straffbarheten för utomlands begångna brott. Det har emellertid ansetts önskvärt att ej genom en alltför snäv avfattning av förevarande paragraf avskära svenska myndigheter från möjlighet att straffa internationellt verksamma sabotörer. Såsom berörts vid 8: 10, vinnes genom utvidgningen, att en i Sverige utförd förberedelse till sådant sabotage varom fråga är blir straffbar även om det tillämnade sabotaget skulle vara avsett att drabba utländskt intresse.
För den återstående gruppen av sabotageobjekt göres däremot i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt en begränsning till svenska intressen. Här gäller det egendom med avsevärd betydelse för försvaret, folkhushållningen, rättsskipningen, förvaltningen eller för upprätthållandet av allmän ordning eller säkerhet. Det har icke ansetts motiverat att anordna straffskydd för andra staters försvar eller förvaltning eller övriga statsfunktioner. 1 den mån en gärning utgör skadegörelse äro emellertid bestämmelserna i 24 kap. tillämpliga oavsett vem det skadade föremålet tillhör och var det finnes.
Egendomen måste, för att kunna utgöra föremål för sabotage, vara av avsevärd betydelse i något av angivna hänseenden. Under bestämmelsen falla befästningsanläggningar, kaserner, förråd av större betydelse, för folkhushållningen viktiga fabriker och gruvor, ämbetsverks och kommunala styrelsers lokaler, polis- och brandstationer m. m. Däremot avses i regel ej lösa föremål sådana som gevär, kanoner, bilar etc. Ett fartyg kan emellertid uppenbarligen vara av den betydelse som fordras för sabotageansvar.
Handlingen beskrives såsom att allvarligt hindra eller störa trafik eller annan sådan verksamhet eller användandet av anläggning eller egendom som nyss angivits. Handlingen kan bestå i skadegörelse eller annan åtgärd. Det fordras sålunda ej ovillkorligen, att en skadegörelse äger rum, utan sabotaget kan ske genom vilken åtgärd som helst. En radioanläggning kan
