I gällande strafflag stadgas straff för försök till brott som behandlas i 19 kap. i jämförelsevis stor utsträckning, något som torde vara naturligt i betraktande av dessa brotts farliga natur. Mordbrand och explosionsbrott äro sålunda straffbara på försöksstadiet och likaså åstadkommande av skeppsbrott, fördärvande av fyr eller annat sjömärke, skadande av kanaler, slussar, järnvägar, spårvägar och dylikt, skadande av gruva, utspridande av smittosam kreaturssjukdom, förgiftande av kreatursfoder m. m. Enligt SL 14: 19 andra stycket är förgiftning, som medför allmän fara för människors liv eller hälsa, likaledes straffbar redan på försöksstadiet. Kommittén föreslår försöksstraff beträffande mordbrand, härverk, sabotage, allmänfarlig förgiftning och förgöring. Det i 6 § behandlade brottet, framkallande av fara för könssjukdom, är med hänsyn till det sätt varpå det vanligen förövas icke ägnat för försöksstraff.
Liksom i 12: 12 och 13: 13 i förslaget har kommittén i denna paragraf upptagit en bestämmelse om straffminskning eller under vissa omständigheter straffrihet för det fall att någon, som ådragit sig ansvar för det han framkallat fara, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt denna. En dylik bestämmelse innehåller nuvarande 19 kap. i fråga om eldsåsättande antingen det kallas mordbrand eller icke. I SL 19: 5, vari stadgas nedsatta straff för olika fall av eldsåsättande vid vilka elden blivit släckt innan den utbrett sig och gjort skada, föreskrives nämligen, att om gärningsmannen av egen drift själv eller genom tillkallad hjälp släckt elden straffet efter omständigheterna må ytterligare nedsättas. Kommittén har ansett sig böra föreslå, att en dylik grund för straffnedsättning eller straffrihet införes beträffande alla brott i kapitlet i vilkas brottsbeskrivning ingår att fara uppkommit. Bestämmelsen kommer därigenom att omfatta alla brott i kapitlet utom sabotage. Som sistnämnda brott förutsätter att hinder eller störning åstadkommits, finnes icke i fråga om detta brott utrymme för tillämpning av bestämmelsen. Beträffande innebörden av bestämmelsen må i övrigt hänvisas till vad vid 12: 12 och 13: 13 anförts.
20 KAP.
I detta kapitel, som erhöll helt ny lydelse genom 1942 års lagstiftning om
förmögenhetsbrott, föreslås endast några smärre följdändringar.
Såsom vid 4: 14 framhållits, har den nya formuleringen av den där givna återfallsregeln ansetts böra kompletteras med ett stadgande till klargörande av att det normala stöldfallet i SL 20: 1 är att anse som närmast högre
