av befattning på viss tid, men dessa straff tillämpas icke blott såsom huvudstraff utan även såsom påföljd eller bistraff.
Såsom huvudstraff användas ämbetsstraff vid förbrytelser i den befattning, vilken ämbetsmannen dömes förlustig (SL 2: 16). Bestämmelserna om dessa ämbetsbrott och deras bestraffning upptagas i SL 25 kap. Den personkrets som är underkastad det särskilda ämbetsansvaret utgöres av ämbetsmän och vissa andra i SL 25: 22 angivna personer.
Såsom bistraff användas ämbetsstraff till en början, då ämbetsman eller annan som innehar allmän befattning dömes till straffarbete för ett utom tjänsten begånget brott av vad slag som helst (SL 2: 18). Härunder faller en större personkrets än den som är underkastad ämbetsansvar enligt SL 25 kap., framför allt valda medlemmar av beslutande församlingar i stat och kommun. Vidare tillämpas ämbetsstraff såsom bistraff på motsvarande sätt, då innehavare av allmän befattning för vissa brott dömes till fängelse och undantagsvis även då böter ådömas (SL 8: 31 och 25: 20 samt den numera upphävda lagen den 14 juni 1940 angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m. 3 §). Slutligen skall den ämbetsman som för brott i viss befattning förskyllt avsättning i regel tillika dömas till avsättning från andra allmänna befattningar eller mistning därav på viss tid (SL 2: 18).
Den rättsliga skillnaden mellan ämbetsstraff såsom huvudstraff och såsom bistraff är väsentligen begränsad därtill, att beträffande avsättning och mistning av befattning på viss tid såsom huvudstraff givas föreskrifter om särskilt ersättningsstraff för det fall, att ämbetsmannen ej längre är i besittning av den befattning vari han förbrutit sig; ersättningsstraffet utgöres av böter eller fängelse i högst sex månader (SL 2: 17). Däremot tillämpas ej ersättningsstraff, då ämbetsstraffen äro bistraff.
Särskiljandet inom ämbetsstraffen mellan huvudstraff och bistraff sammanhänger nära med två olika huvuduppgifter för ämbetsstraffen. Dessa användas å ena sidan såsom straffmedel i stället för eller i förening med allmänna straff för brott som helt eller delvis särpräglas av att de förövats av en ämbetsman. Å andra sidan tjäna ämbetsstraffen såsom medel att från ämbete eller andra offentliga befattningar avlägsna olämpliga eller ovärdiga ämbetsmän på grund av brott i allmänhet, utan begränsning till särskilda ämbetsbrott. Den senare uppgiften innebär en utöver den straffande verksamheten gående skyddsuppgift, nämligen att från tjänsten skilja ämbetsmän vilka med hänsyn till brottslighet måste anses sakna erforderliga förutsättningar för fullgod tjänsteutövning.
Att ämbetsstraff med sistnämnda uppgift upptagas i strafflagen är en nödvändig konsekvens av den i vårt land upprätthållna grundsatsen, att ämbets- och tjänstemän "i viss omfattning äro oavsättliga. Enligt § 36 regeringsformen kunna de där angivna ämbetsmännen icke utan medelst rannsakning och dom från sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, och denna grundsats innefattar hinder mot att avsättning och enligt nutida uppfattning även suspension beträffande dem tillämpas av förvaltningsmyndighet såsom disciplinär påföljd. Strafflagen har emellertid icke begränsat ämbetsstraffens