rätt. Såsom utvecklas i motiven till 25 kap. tillämpar förslaget ämbetsstraff såsom huvudstraff endast vid de självständiga ämbetsbrotten, under det att för sådana allmänna brott, som för närvarande äro kvalificerade såsom ämbetsbrott och belagda med ämbetsstraff, i stället principiellt bestämts allmänt straff.
Därest frågan om ersättningsstraff för ämbetsstraff med egentlig straffkaraktär på föreslaget sätt regleras i samband med utmätandet av det eljest tillämpliga allmänna straffet, kommer i detta avseende att gälla likartade regler som för ämbetsstraff med skyddsuppgift. I förra fallet kommer det mot brottsligheten svarande straffkvantum att utmätas i första rummet såsom ämbetsstraff och i andra rummet därjämte eller enbart såsom allmänt straff. I senare fallet skall straffet bestämmas i första rummet såsom allmänt straff och i andra rummet såsom ämbetsstraff, såvitt behov föreligger att skilja ämbetsmannen från tjänsten. I båda fallen skall summan av allmänt straff och ämbetsstraff anpassas efter brottslighetsgraden.
Den likformiga behandlingen av ämbetsstraffen vare sig de ha straffuppgift eller skyddsuppgift möjliggör en betydande förenkling av lagreglerna på området. Det rättsliga särskiljandet mellan ämbetsstraff såsom huvudstraff och såsom bistraff med därav betingad olikhet beträffande ersättningsstraff kommer att förlora sin betydelse. För att fylla båda de erforderliga uppgifterna kunna utformas ämbetsstraff av ett och samma slag med gemensamma regler om straffens innehåll.
Dessa regler upptagas i den föreslagna ändrade lydelsen av SL 2: 15–17. Äldre 2: 17 föreslås av förut anförda skäl upphävd. Beträffande SL 2: 18 innebär förslaget att motsvarande bestämmelser om ämbetsstraffens innehåll, särskilt för det fall att den brottslige innehar flera befattningar, upptagas i 2: 16 och 17 samt att reglerna om ämbetsstraffens tillämpning såsom påföljd överföras till 25 kap.
Enligt förevarande paragraf äro ämbetsstraffens arter liksom för
närvarande avsättning och suspension. Sistnämnda beteckning har upptagits såsom
numera allmänt godtagen benämning på mistning av befattning på viss tid;
det svenska uttrycket avstängning har i lagspråket redan erhållit en annan
betydelse, nämligen provisoriskt skiljande från tjänsten i avbidan på beslut
av domstol eller disciplinär myndighet.
Den särskilda skalan av egentliga straff för ämbetsbrott i 1864 års strafflag upptog ursprungligen avsättning, suspension och böter, vilka sistnämnda förlänades en särställning i jämförelse med det allmänna bötesstraffet. De kunde nämligen utmätas intill ett maximum av beloppet för ett år av inkomsten av det ämbete vari ämbetsmannen förbrutit sig eller, om ämbetet var oavlönat, till högst ettusen riksdaler, d. v. s. dubbla maximum för allmänna böter. I samband med dagsbotsreformen år 1931 ersattes dessa proportionella böter med dagsböter, vilka numera tjäna såsom gemensam lägsta straffart såväl i förhållande till ämbetsstraffen som inom den allmänna straffskalan, Den sålunda uppkomna straffskalan vid ämbetsbrott –
