någon använt eller betingat sig till slavhandel eller befraktning av fartyg till slavars förande eller till utrustning av fartyg för slavhandel eller slavars bortförande. Förverkande skall enligt S. I.. 8: 30 första stycket även drabba vad någon, som är förfallen till ansvar enligt 8 kap., för brottet mottagit eller dess värde. Sistnämnda stadgande tillkom år 1940 och avlöste en äldre bestämmelse av mera begränsad räckvidd. Det framhölls under förarbetena, att enahanda synpunkter gjorde sig gällande vid många andra brott på strafflagens område varför det kunde anföras skäl för att låta den legislativa behandlingen av förverkandefrågan anstå till dess den kunde företagas i ett större sammanhang, men tidsläget ansågs likväl motivera att i SL 8: 30 upptaga anförda bestämmelse (NJA I. I 1941 s. 65 f.). Utanför strafflagens område märkes det vid 18 § anförda stadgandet i 7 § lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, att vid bestickning varom nämnda lag handlar emottagen muta eller dess värde skall tillfalla kronan. Bestämmelser om förverkande av vinst finnas också i 3 § lagen den 30 dec. 1939 ang. vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt 19 § kungl. kungörelsen den 17 juni 1943 med vissa bestämmelser ang. handeln med ransonerade varor m. m. I åtskilliga författningar stadgas normerade böter, vilka bl. a. ha till ändamål att fråntaga lagöverträdaren den vinning han eljest skulle skörda av överträdelsen. I vissa fall, där överträdelsen består i undandragande av skatt eller allmän avgift, har lagöverträdaren att förutom denna utge ett belopp beräknat efter storleken av vad han undandragit det allmänna. Påföljden sträcker sig i dessa fall utöver vinningen. Exempel härpå erbjuder skattestrafflagen, enligt vilken den som förskyllt frihetsstraff enligt lagen må dömas att gälda straffskatt med högst tre gånger det undandragna beloppet.
Det synes icke tillfredsställande, att en brottsling skall efter avtjänande av sitt straff vara i okvald besittning av vad han orättmätigt tillskansat sig genom brottet. Det är önskvärt att så långt det är möjligt motverka den lockelse till brott som vinningen av brottet utgör. I vissa fall, såsom vid brott sådana som spioneri och förräderi, kan ock det fortsatta innehavet av ekonomiska tillgångar, måhända till betydande belopp, vilka förvärvats genom brott, innebära fara för ny brottslighet av enahanda slag (jfr NJA II 1941 nyss a. st.). I själva verket kan knappast någon påföljd av brott vara naturligare än den som består däri, att man fråntager den brottslige hans vinning av brottet. Att möjlighet härtill med få undantag saknas enligt gällande strafflag måste betecknas som en brist.
I förevarande paragraf föreslås nu ett allmänt stadgande, att muta samt för utförande av brott avsett förlag eller vederlag och annat dylikt, vars mottagande innefattar brott, ävensom annan vinning av brottslig gärning vilken ej motsvaras av skada för enskild må, om skäl därtill äro, förklaras förverkade till kronan.
I vad stadgandet avser muta hänför det sig till 25: 3 i förslaget. Förlag eller vederlag för utförande av brott kan enligt stadgandet bli föremål för förverkande i samma utsträckning som mottagande därav enligt 8: 2 i förslaget är straffbart såsom förberedelse. Med uttrycket annat dylikt avses otillbörlig
