förmån, som någon på sätt omförmäles i 10: 6 andra stycket i förslaget mottagit för att rösta på visst sätt i allmänt ärende eller icke rösta, samt penningar eller annat som någon mottagit av främmande makt eller av någon som handlar i dess intresse för utgivande eller spridande av skrifter eller annan dylik åtgärd avsedd att påverka allmänna meningen om rikets politiska angelägenheter, ett brott som behandlas i 8: 12 i förslaget. Däremot avses icke vad någon mottagit under sådana förhållanden, att han gjort sig skyldig till häleri, och ej heller betalning eller säkerhet för fordran, genom vars mottagande borgenär ådragit sig ansvar för medverkan till mannamån mot borgenärer. I intetdera av dessa fall är det mottagna att jämställa med muta eller förlag eller vederlag för brott. För att förverkande skall komma i fråga förutsättes, att muta, förlag, vederlag eller annat dylikt mottagits; att penningar utlovats är icke tillräckligt för att muta skall kunna anses föreligga.
I fortsättningen av paragrafen utsträckes förverkandemöjligheten till vinning av brott, vilken icke är jämförlig med muta, förlag eller vederlag. Därvid göres den begränsningen, att förverkande ej må drabba vinning som motsvaras av skada för enskild. I sådana fall tillkommer det nämligen målsägande att framställa anspråk på återställande av vad som berövats honom genom brottet eller på skadestånd. Det föreslagna stadgandet kommer därför icke att vara tillämpligt i fråga om sådan vinning, som gör stöld, bedrägeri, förskingring m. fl. brott till vinningsbrott. Stadgandet får på grund av denna begränsning en tämligen inskränkt räckvidd. Som exempel på fall, där det är tillämpligt, kan nämnas vinning av koppleri eller hållande av spelhus och även i särskilda fall vinning av häleri. Med vinning får i regel förstås nettovinst; utgifter för inkomstens förvärvande skola således, i den mån de icke bestå i muta eller dylik ersättning åt medbrottslingar eller eljest äro stridande mot lag eller goda seder, avdragas.
Förverkandeförklaring enligt stadgandet kan endast riktas mot någon som förövat en brottslig gärning; att han på grund av minderårighet eller psykisk abnormitet går straffri hindrar emellertid icke tillämpning av stadgandet.
Liksom enligt 18 § gäller även enligt den förevarande att förverkandeförklaring skall föregås av en prövning huruvida omständigheterna i det särskilda fallet göra förverkande icke blott möjligt enligt stadgandet utan även påkallat av bärande skäl. Där det förvärvade är i behåll, kan själva egendomen förklaras förverkad och detta oavsett i vems ägo den numera är. Vanligen kommer emellertid förverkandeförklaringen i stället att avse egendomens värde; dess belopp bör då anges i domen. Det är vidare att märka, att förverkande även enligt detta stadgande kan ske partiellt. Emedan den brottslige ofta har förbrukat medlen, torde det mången gång, i synnerhet vid mindre svåra brott, av billighetshänsyn få anses tillräckligt med ett partiellt förverkande. Det är givet, att utsökningslagens bestämmelser om utmätningsfrihet för viss egendom skyddar denna även mot utmätning på grund av förverkandeförklaring, varigenom betalningsskyldighet ålagts.
Lika litet som 18 § första stycket är förevarande paragraf direkt tillämplig utanför strafflagens område.
