uppfyllt även om den delaktige icke haft uppsåt att brottet skall komma till stånd utan blott att utföra sin delaktighetshandling, låt vara att det i sådant fall ej kan bli fråga om mera än ansvar för vållande. För att taga ett exempel anses det sålunda såsom straffbar delaktighet att lämna någon, som man vet har för avsikt att begå mord, det vapen han behöver därför, även om man ämnar hindra brottets utförande. Därest, mot vad en ansedd företrädare av den nu ifrågavarande åsikten hävdat,[1] för delaktighetsansvar ej fordras att även gärningsmannen handlat uppsåtligen, inträder därför delaktighetsansvar för den som, utan att gärningsmannaansvar inträder, medverkar till ett oaktsamhetsbrott med uppsåt att medverka; han räcker t. ex. medveten om faran, bräder till en person som oaktsamt kastar dem ned genom ett fönster och skadar förbipasserande. Även med en sådan uppfattning gå emellertid handlingar, som förövas oaktsamt och utan tanke på att de kunna främja annans brottsliga verksamhet, fria från straff.
För att undgå den konstlade begränsning av straffskyddet, som följer av den anförda åsikten, och uppnå en mindre invecklad reglering har en annan mening framställts.[2] Enligt denna bör oaktsam medverkan till annans brott, åtminstone om detta ej är uppsåtligt, bestraffas såsom gärningsmannaskap, förutsatt att brottet är straffbart i oaktsamhet och att den medverkande, där han icke deltager i den utförande handlingen, på ett avgörande sätt orsakat den brottsliga effekten.
Mot bestämmelserna i 3 kap. SL kan vidare framställas den erinran, att vad de innehålla om straffskalorna icke alltid medger att förhållandena i det särskilda fallet tillräckligt beaktas. Enligt 3 kap. SL bestraffas delaktighet lika strängt som gärningsmannaskap, utom då det gäller medhjälp som icke varit avgörande för brottets tillkomst eller icke skett vid brottets utförande. För sådan medhjälp är lägsta straffet det allmänna bötesminimum. Det torde emellertid stundom finnas skäl för strafflindring även för medverkande, vilkens handling icke kan hänföras till denna form av delaktighet. Indelningen av de medverkande i kategorierna gärningsman, anstiftare och medhjälpare tager alltför mycket sikte på de yttre omständigheterna vid brottets förövande för att det skulle kunna anses tillfredsställande att låta denna indelning vara avgörande för straffskalan, Under särskilda omständigheter torde även en gärningsman böra straffas lindrigare än efter den för brottet utsatta straffsatsen, om han är en bland flera som medverkat till brottet. Det måste nämligen anses i vissa fall vara vida mindre straffvärt att utföra ett brott under påverkan och medverkan av andra än att ensam bringa det till stånd.
Ett förslag till ändring av delaktighetsbestämmelserna har framlagts av strafflagskommissionen i dess år 1923 avgivna förslag till allmänna delen av en ny strafflag (SOU 1923: 9). Hithörande bestämmelser upptogos i förslagets 6 kap., som bar överskriften "Om fleras deltagande i brott" och som i huvudsak anslöt sig till motsvarande bestämmelser i det av Thyrén år
