förbud enligt byggnadslagen torde nämligen praktiskt taget aldrig tillgripas annat än då planreglering av bebyggelsen inom området kan antagas med säkerhet följa. Beslut enligt förevarande paragraf i förslaget till naturskyddslag åter torde icke alltid resultera i att fridlysning sker. Beslutet meddelas som en ren tillfällighetsåtgärd, avseende att hindra ingripanden i naturen inom visst område under den tid som åtgår medan frågan om behovet av och möjligheterna för fridlysning av området samt de bestämmelser, som därvid böra gälla, närmare prövas. Vid denna prövning kan det befinnas att tillräckliga förutsättningar för fridlysning icke äro för handen. Det vore obilligt, om varje möjlighet då saknades till ersättning för skada som orsakats under den tid det interimistiska förbudet bestått. Förbud enligt förevarande paragraf bör uppenbarligen, på samma sätt som gäller för motsvarande fall enligt 17 § andra stycket lagen angående naturminnesmärkens fredande, lända till efterrättelse omedelbart.
Från fridlysningsbestämmelse bör liksom nu undantag kunna meddelas. Rätten att meddela undantag bör, oavsett bestämmelsens innehåll, tillkomma naturvårdsmyndigheten. Härvid måste givetvis – utan att särskild föreskrift meddelas därom – beaktas, att intrång icke sker i rättighet, som vid fridlysningen förbehållits. Undantaget får med andra ord icke lända rättsägare till förfång.
Paragrafen motsvarar 8 och 9 §§ lagen om naturminnesmärkens fredande. Bestämmelserna ha emellertid i jämförelse med nuvarande stadganden kunnat avsevärt förenklas, eftersom fridlysning icke skall vara beroende av medgivande från sakägare.
Beslut om upphävande av fridlysning bör ankomma på länsstyrelsen. I likhet med vad nu gäller böra reglerna om upphävande av fridlysning vara av två slag. I vissa fall skall fridlysning upphävas, i andra fall åter må länsstyrelsen upphäva fridlysning.
De fall då fridlysning skall upphävas, torde vid bifall till utredningens förslag att fridlysning må ske jämväl mot rättsägares bestridande, böra i olikhet mot vad nu gäller begränsas till två, nämligen dels då fridlysningen icke längre erfordras för därmed avsett syfte och dels då den kommer i kollision med ett expropriationsförfarande.
Efter prövning av omständigheterna må fridlysningen enligt utredningens mening kunna upphävas i tre fall. För det första om naturvårdsmyndigheten finner sig kunna medgiva det. Vidare, i överensstämmelse med vad för närvarande är stadgat, om länsstyrelsen anser fridlysningen hindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän eller enskild nytta. Slutligen bör emellertid möjlighet att upphäva en fridlysning finnas för den händelse
98
