Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1951 5.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

rätt skulle skapa osäkerhetskänsla. En annan sak är att en med vederbörligt tillstånd anbragt reklamanordning naturligtvis likväl ej under alla omständigheter får bibehållas under förutsatt tid. Detta följer emellertid utan särskilt stadgande. Det gäller till en början för den händelse att tillståndet missbrukas; anordningen är då icke längre att anse såsom tillåten. Såsom exempel kan vidare nämnas det fall, att en trafikled drages fram över den plats, där anordningen är anbragt, eller så nära denna plats, att länsstyrelsen icke jämlikt 39 § allmänna väglagen anser sig kunna medgiva att anordningen får vara kvar. Ersättningsfrågor som i detta eller andra fall kunna uppkomma få lösas enligt allmänna rättsregler.

Såsom tidigare nämnts är enligt 39 § allmänna väglagen från där stadgat tillståndstvång undantag generellt medgivet i fråga om anordning, uppsatt å byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Enligt vägförstatligandekommitténs förslag skulle detta undantag utvidgas att omfatta jämväl de fall att anordningen anbragts å tomtstängsel. Liknande undantagsbestämmelse bör gälla vid en lagstiftning av det innehåll utredningen föreslagit. Även om bestämmelsen får den av vägförstatligandekommittén föreslagna vidare omfattningen blir den emellertid enligt utredningens mening alltför snäv. Den skulle till exempel icke komma att inbegripa en anordning som anbringas fristående mellan en byggnad och dennas inhägnad. Uteslutna från undantagsregelns tillämpning skulle vidare bli alla de fall, där inhägnad saknas och där ej heller byggnad finnes, lämpad för anbringande av anordningar av förevarande slag. Tomtstängsel äro för övrigt mången gång så belägna, att deras ur reklamsynpunkt lämpligaste delar icke kunna användas för skyltanordningar på grund av förbudet i 39 § allmänna väglagen. Överhuvud synes det icke lyckligt att begränsa den tillåtna rörelsereklamen genom föreskrift att anordningarna skola vara anbragta på visst sätt. En möjlighet vore att i stället binda reklamrätten vid fastigheten sålunda att reklamanordningar medgåves fritt få anbringas inom en fastighet för all därstädes bedriven verksamhet. Ett undantagsstadgande av denna skulle dock föra väl långt. En fastighet, även om därmed i detta sammanhang förstås registerfastighet, kan vara till arealen mycket vidsträckt. Att medgiva anbringande av reklamanordningar var som helst inom en sådan fastighets område, oavsett att den rörelse, reklamen avser, kanske bedrives inom allenast en helt liten och avlägset från reklamanordningen belägen del av fastigheten, kunde ur naturskyddssynpunkt leda till mycket otillfredsställande resultat.


Utredningen har stannat för att föreslå, att anordningar till upplysning om affärsrörelse eller annan verksamhet skola vara undantagna tillståndstvång oberoende av om de anbringas å byggnad, tomtstängsel eller annorledes, under förutsättning att de placeras inom det område, som

152