De båda matematisk-naturvetenskapliga sektionerna funno det vara önskvärt, att statsuniversiteten bleve representerade i naturskyddsrådet.
I yttrande över betänkandet förklarade Samfundet för hembygdsvård det förefalla som om den rent naturvetenskapliga delen av naturskyddet skulle kunna tillgodoses på ett enklare sätt än med hjälp av den föreslagna organisationen. Man borde undersöka huruvida icke naturskyddskommittén skulle kunna utbyggas till ett forum, dit naturskyddsärenden av mera vetenskaplig art kunde hänskjutas. Vid sidan av denna naturskyddskommitté borde emellertid stå en organisation med en chef, vars ställning i överensstämmelse med förslaget eventuellt skulle motsvara riksantikvariens. Vid sin sida borde han ha ett sekretariat, varemot de föreslagna naturskyddsintendenterna kunde undvaras. Chefen för naturskyddsinstitutet borde vara biolog men tillika ha dokumenterat sig äga klar förståelse för de folkliga synpunkterna på naturskyddet.
Svenska naturskyddsföreningen framhöll i avgivet yttrande, att av betänkandet framginge, att naturskyddet med det snaraste måste omorganiseras till större fasthet- och effektivitet för att icke oersättliga värden skulle förspillas till skada för landet. I detalj måste arbetet, liksom på andra håll vore brukligt, skötas av lokala organ. Det vore emellertid nödvändigt med en kontrollerande och rådgivande ledning och det förefölle lämpligt att låta samma organ handha ledningen både av det sociala naturskyddet och av naturskyddet i dess äldre och trängre bemärkelse. Gränserna mellan dessa olika slag av naturskydd vore flytande och det rationella torde vara att ordna skyddet och skötseln av de olika reservaten individuellt. Avvägningen måste uppenbarligen göras på grundval av biologisk sakkunskap även för naturreservat med rent social och folkhygienisk uppgift för att icke skyddsområdena genom olämplig skötsel eller missbruk hastigt skulle förlora i värde. Ledningen måste därför anförtros åt ett organ, där biologisk sakkunskap vore väl representerad. Då fråga vore att upprätta ett statsämbete för naturskydd, förefölle det föreningen lämpligt att beakta behovet av ett centralorgan även för det sociala naturskyddet i regionalplaneidéns anda. Ämbetet borde därför från början planeras så, att det kunde utvecklas till en rikets allmänna parkstyrelse med uppgift att sköta ledningen såväl av det sociala naturskyddet som av det vetenskapliga. Enligt föreningen borde frågan om det svenska naturskyddets statliga organisation med beaktande av det anförda bli föremål för ytterligare beredning genom särskilt tillkallade sakkunniga.
Såsom nämnts (s. 57) har sedermera även vetenskapsakademien i skrivelse den 5 juni 1946 hemställt om förnyad utredning angående naturskyddets statliga organisation och förvaltning under framhållande bland annat att naturskyddets uppgifter ökat på ett sätt som ej kunnat förutses vid den nuvarande organisationens tillkomst.