av synnerlig betydelse för jordbruksnäringen eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må dock Konungen efter hemställan av vattendomstolen lämna medgivande till företaget.
Av stor vikt för naturskyddet äro bestämmelserna om skydd mot förorening av vatten. Sådana bestämmelser finnas i vattenlagens 8 kap., vilket fått sin nuvarande lydelse genom lag den 20 juni 1941. I 2 § bemyndigas Konungen eller myndighet, som Konungen utser, att meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av att vattenområde förorenas genom fast avfall från samhälle eller fastighet eller genom avfall från fartyg. 23 § stadgar skyldighet för den som avleder kloakvatten till vattenområde att vidtaga skäliga åtgärder till motverkande av förorening. 32 § förbjuder avledande av industriellt avloppsvatten på sådant sätt, att genom förorening av vattenområde uppkommer olägenhet av någon betydelse, med mindre föroreningens förebyggande kräver åtgärder, som ej skäligen kunna fordras. Enligt 37 § kan Konungen meddela förbud för hela riket eller viss del därav mot anläggande av vissa fabriker eller andra industriella inrättningar, innan frågan om erforderliga åtgärder mot vattenförorening prövats. Konungen kan vidare, om det synes vara av särskild betydelse med hänsyn till landets djur- och växtvärld eller eljest ur naturskyddssynpunkt, med avseende å visst område meddela förbud mot all förorening genom industriellt avloppsvatten, såvitt det prövas kunna ske utan att innehavare av fabrik eller inrättning, som anlagts innan förbudet meddelats, lider oskäligt intrång.
Även i 2 kap. vattenlagen infördes genom lagen den 20 juni 1941 bestämmelser till skydd mot förorening. Enligt 14 § nämnda kap. kan till skydd mot förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde läggas besvär eller last å annan tillhörig fastighet. Och i 35 § stadgas att i vatten ej må utkastas eller utsläppas fast avfall från sågverk, fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fasta föremål eller ämnen, om därigenom orsakas eller skäligen kan befaras uppgrundning eller hinder för vattnets fria lopp till men för allmän eller enskild rätt.
Samma dag, den 20 juni 1941, utfärdades en särskild lag om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden. Enligt 1 § skall tillsynen avse motverkande av vattenförorening. Tillsynen utövas, enligt 2 §, ur fiske och naturskyddssynpunkt av fiskeristyrelsen samt ur hälsovårdssynpunkt av hälsovårdsmyndigheterna.
I anslutning till denna lagstiftning ha vidare utfärdats tre särskilda kungörelser, nämligen dels den 17 oktober 1941 kungörelse med bestämmelser mot förorening genom fast avfall eller genom avfall från fartyg samt kungörelse om förbud mot förorening av vattensystemen inom vissa nationalparker, dels ock den 1 november 1946 kungörelse om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m.
44
