1938 var övervägande anläggningar för personer, som hade tillfälle att under en relativt lång semester på en och samma plats ägna sig åt friluftsliv eller annan rekreation. Den starka ökningen av semestertagare med begränsad reskassa gjorde det angeläget att skapa nya och billigare övernattningsmöjligheter. De större fritidsorganisationerna såg här en väsentlig uppgift.
Svenska turistföreningen fullföljde sina traditioner från fjälltrakternas enkla raststugor och fjällstationer och anordnade en kedja av vandrarhem, som för en billig penning erbjöd enkelt men rejält logi. Reso anskaffade först en serie semestergårdar, övergick senare mera till större hotellanläggningar i tätorterna men tog parallellt därmed upp bygdesemestern med dess enkla inkvartering i befintliga bondgårdar etc. Skid- och friluftsfrämjandet skapade genom sina lokalavdelningar en serie friluftsgårdar i närheten av tätorterna avsedda för utflykter mest under endagsbesök eller under veckoslut, och några få större anläggningar i fjälltrakterna har blivit replipunkter för en kursverksamhet, exempelvis för utförsåkning på skidor och annat friluftsliv.
Det stora antalet anläggningar i Sverige är emellertid alltjämt de privatägda turisthotellen och pensionaten, och även sådana har naturligtvis tillkommit under senare år. Byggnadskostnaderna har dock ökat så kraftigt, krav på komfort och modernitet har medfört mera omfattande renoveringar och tillsammans med de stegrade kostnaderna för arbetskraften har det medfört, att lönsamheten varit dålig. Nyetableringen har därför varit påfallande blygsam. Paradoxalt nog har den starkt ökade semesteraktiviteten följts av en ofta krisbetonad situation för turistanläggningarna.
En mycket stark utveckling har under efterkrigsåren skett beträffande campingen, och som tidigare nämnts sker en mycket stor del av samtliga övernattningar under semesterfärd i Sverige som camping. I stigande grad har kommuner landet runt ombesörjt anordningar för camping i form av nya eller mycket förbättrade campingplatser, och de har därvid sett åtgärderna både som turistfrämjande anordningar och som hälsofrågor. Genom samarbete mellan de stora riksorganisationerna på turismens område har skapats en särskild campingkommitté, som utger en förteckning över campingplatserna i landet, klassificerar dem och lämnar en viss auktorisation till de bättre anläggningarna.
För friluftslivet har det varit av stor betydelse att man från statens sida lämnat ett ekonomiskt stöd genom statens fritidsnämnd, som fördelat den del av tipsmedlen, som regelmässigt tillförs fonden för friluftslivets främjande. Under de år, som gått sedan fritidsnämndens tillkomst år 1939, har sammanlagt omkring 25 miljoner kronor fördelats såsom bidrag till fritidsreservat, friluftsgårdar, vandrarhem, semesterhem för husmödrar och andra anläggningar för friluftsliv och semester.
