Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1962 36.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

186

markägaren uttar avgift härför. Detsamma gäller även tillfällig tältning inom område, som genom åtgärder för vattenförsörjning, sanitära ändamål el dyl iordningställts som campingplats, samt nyttjandet av vissa andra för friluftsliv, bad eller förströelse uppförda anläggningar.

Det erfarenhetsmaterial som utredningen haft tillgång till har knappast givit belägg för att det föreligger ett mera påtagligt behov av kontroll av anordningar för camping och badning ur de synpunkter för vilka ovan redogjorts.

Sanitära olägenheter av camping kan som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekat redan nu bemästras av myndigheterna med hjälp av kommunala s k campingstadgor samt förbud mot camping på platser där sådana olägenheter uppstått.

I vissa begränsade delar av landet har yppats behov av medel att kontrollera lokaliseringen av campingplatser och andra anordningar för friluftsliv framför allt ur den synpunkten att dylika anläggningar i vissa fall kan väsentligt försvåra allmänhetens möjligheter att nyttja ett värdefullt friluftsområde. Risk för en dylik utveckling finnes främst inom sådana tättbebyggda regioner i södra och mellersta Sverige där tillgången till goda badstränder är begränsad.

Enligt utredningens mening har anläggningar av här ifrågavarande slag så stor betydelse för friluftslivet att onödiga hinder för deras tillkomst icke bör resas. I större delen av landet föreligger för närvarande ej något påtagligt behov att slå vakt om allemansrättens utövning genom införande av lokaliseringskontroll i fråga om anläggningar av detta slag. Med hänsyn till det anförda synes det för närvarande knappast finnas anledning att införa en generell tillståndsplikt beträffande sådana anläggningar. Däremot bör enligt utredningens mening länsstyrelsen ges möjlighet att genom särskilt förordnande införa tillståndstvång för anläggningar inom områden som är särskilt känsliga ur ifrågavarande synpunkt. Lokaliseringskontrollen bör i första hand avse att anläggning erhåller sådant läge att den ej väsentligt försvårar allmänhetens tillträde till friluftsområden. Vid tillståndsprövningen synes viss hänsyn även kunna tagas till sanitära förhållanden, trafiksäkerhetssynpunkter m m. Som villkor för tillstånd bör länsstyrelsen meddela de föreskrifter om anläggningens läge och utsträckning som finnes påkallade. Det synes även kunna övervägas att ge länsstyrelsen befogenhet att, då skäl därtill föreligger, i samband med tillstånd till anläggning fastställa en högsta, med hänsyn till kostnaderna för dess iordningställande och skötsel skälig avgift, som ägaren må uttaga av den som vill begagna sig av anläggningen.

4. Parkering av motorfordon

Bilismen har alldeles uppenbart haft en revolutionerande inverkan på utövningen av den s k allemansrätten som därigenom fått väsentligt ökad