282
på införandet av exploateringsavgift. Länsstyrelsen är av den meningen, att en kombination av statsanslag och avgiftstvång å vissa enskilda exploateringsföretag utöver den allmänna återställningsskyldigheten är den enda möjligheten att få till stånd en ur naturskyddssynpunkt acceptabel lösning. Vidare framhåller länsstyrelsen:
Det finnes även grustag av annan karaktär än de nyss nämnda, nämligen sådana där driften pågår endast under kortare tid, kanske endast under ett par månader och där alltså exploateringsavgifterna skulle sakna praktisk betydelse. Sådana grustag äro ofta belägna utefter allmän väg. En stor del av dem kommer till i samband med vägbyggande. I andra fall är det fråga om grunda grusförekomster. Täkten flyttas från ställe till ställe, när grusförekomsten sinat, så att hål efter hål uppstår, vilka äro synliga utefter vägarna. Dessa gamla grustag utgöra ett irriterande inslag i landskapsbilden. Av förarbetena till naturskyddslagen framgår att dylika ingrepp i naturen i regel icke anses ha sådan karaktär att landskapsbilden kan anses så väsentligt ändrad att naturskyddslagens 21 § är tillämplig på dem. Det hade därför varit lyckligt om utredningsmannen även upptagit till bedömning frågan om en omarbetning av 19—21 §§ naturskyddslagen så att desamma är tillämpliga även i dessa fall.
I samband med byggande och underhåll av vägar uppstå speciella problem. De statliga vägmyndigheterna har numera en mer positiv inställning till dessa frågor än tidigare. Till vägförvaltningarnas förfogande finnes numera en anslagspost »Återställande av materielfyndigheter», och denna användes till ett uppsnyggande av vägförvaltningarnas egna grustag. Det finnes emellertid även sådana grustag för vilka vägförvaltningarna har det moraliska ansvaret genom att de upptagits av entreprenör i samband med vägbyggande eller att från dem levereras grus till vägförvaltningarna. För att få dessa företag under kontroll bör tillses att, som länsarkitekten föreslagit, i entreprenadanbuden angives hur grustäktsfrågan avses att lösas. Därjämte bör länsstyrelsen innan arbetsföretag igångsättes, erhålla avskrift i erforderlig mån av entreprenadhandlingarna, eller i förekommande fall avskrift av de avtal vägförvaltning sluter med grusleverantör.
Förutom vägförvaltningarna finnes det andra statliga verk som äro stora grusexploatörer. Att även en återställningsskyldighet efter grusexploatering åvilar statliga myndigheter synes icke stå klart vare sig för Kungl Järnvägsstyrelsen eller dess lokala organ. Detta har länsstyrelsen erfarit i ett grustäktsärende i Lindås stationssamhälle i Vissefjärda kommun. Kungl Järnvägsstyrelsen har icke ansett sig ha någon skyldighet att verkställa några återställningsåtgärder sedan dess grustäkt i centrum av ifrågavarande samhälle upphört att bedrivas.
Länsstyrelsen har i detta yttrande sökt att visa på några av de problem som ännu stå olösta i samband med det många gånger planlösa exploaterandet av grusfyndigheter och på de för närvarande dåliga garantierna för att en läkning av såren i naturen verkligen äger rum. Utredningsmannen har beklagligtvis begränsat sin utredning på ett långt ifrån lyckligt sätt. Visserligen bör de av utredningsmannen framlagda förslagen snarast genomföras. Men därjämte bör enligt länsstyrelsens mening en ny utredning verkställas som på ett allsidigare sätt tager upp frågan om en omarbetning av de delar i naturskyddslagen varom nu är fråga.
Mot bakgrund av sina synpunkter på införandet av ett allmänt
koncessionstvång framhåller länsstyrelsen i Uppsala län:
