294
påpekas. att en normal grustäkt mycket ofta förutsätter även brytning av sten och jord.
Uttag av förenämnda material sker emellertid inte alltid i sådana former att täkt i naturvårdslagens mening kan anses förekomma. Med hänsyn speciellt till de till täktbegreppet anknutna rättsverkningarna synes därför en närmare definition av detta begrepp vara motiverad.
Enligt utredningens mening torde till täkt i detta sammanhang böra hänföras företag som primärt syftar till att nyttiggöra det uttagna materialet antingen genom direkt försäljning eller inom företagarens övriga verksamhet. Därmed avgränsas uttag av material som sker huvudsakligen för att bereda plats för annan verksamhet, såsom exempelvis sprängningar av tunnlar, bergrum, husgrunder och dylikt eller skärningar för vägbyggen och andra större arbetsföretag. Uttag av massor ur sidotag vid vägbyggen faller däremot inom naturvårdslagens täktbegrepp. I sammanhanget bör framhållas att uttag av material som tidigare blivit flyttat från annan plats icke år att betrakta som täkt i naturvårdslagens mening.
Upptagande av sand och liknande material från sjö- eller havsbotten bör heller icke anses såsom täkt i detta sammanhang då denna verksamhet icke medför någon synlig förändring av naturförhållandena. Analogt härmed bör uttag av massor under en blivande dämningsgräns vid vattenregleringsföretag icke underkastas täktreglering.
Såsom framgått av det föregående har utredningen föreslagit den generella tillståndsplikten för sten, grus, sand, jord och torv främst för att tillskapa ett effektivt rättsmedel för myndigheterna att kontrollera täktverksamheten ur naturvårdssynpunkt. Det bör emellertid redan i detta sammanhang understrykas, att en sådan lösning medför betydelsefulla verkningar även ur andra viktiga synpunkter. Sålunda påverkar en sådan lösning de med täktverksamheten förknippade privatekonomiska och statsfinansiella frågorna. I det förstnämnda avseendet må här endast anmärkas, att värdet av exempelvis grusfyndigheter måste förutsättas i viss mån bli påverkat av om tillståndsplikt för grusbrytning införes eller ej. I den senare frågan vill utredningen påpeka att om statsmakterna vill genomföra en grusavgift av något slag, utgör den generella tillståndsplikten underlag för en administrativt sett mycket enkel lösning av denna fråga. Inom täktregleringen finns alltså ett nåra samband mellan plantekniska, lagtekniska, privatekonomiska och statsfinansiella frågor. Det finns all anledning att beakta detta sammanhang om en lösning av frågan i dess helhet skall kunna åstadkommas.
Utredningen övergår härefter till att närmare kommentera, vilket
underlag myndigheterna måste förfoga över för att kunna pröva tillstånd till täkt.
Enligt vad tidigare anförts är det fråga om dels en översiktlig planläggning,
dels — vid positiva beslut — en detaljplanering.
Den översiktliga täktplaneringen skall syfta till att klarlägga hur täktverk-
