39 § lagen om allmänna vägar gäller för närvarande generellt, d v s även inom tätort. Frågan är då slutligen, om en dubbel prövning av reklamanordningar erfordras inom detaljplaneområden. d v s enligt såväl väglagen som byggnadsstadgan. Skälen härför har icke förefallit utredningen särskilt starka, då detaljplaneområdena i praktiken torde sammanfalla med fartbegränsningssträckor. Utredningen, som utgått från att länsstyrelse före meddelande av förordnande enligt 54 § byggnadsstadgan för område med byggnadsplan alltid inhämtar yttrande från vägförvaltningen, har vid sitt slutliga ställningstagande funnit att övervägande skäl talar för att bestämmelserna i 39 § lagen om allmänna vägar under angivna förutsättningar upphör att gälla.
I enlighet med det anförda har utarbetats förslag till bestämmelser i en ny naturvårdslag (25—27 §§) samt förslag till ändring av lagen om allmänna vägar och byggnadsstadgan.
Rörande den nya naturvårdslagens innehåll i detta avseende vill utredningen anföra följande.
De anordningar, som framdeles skall underkastas tillståndsplikt, har beskrivits i överensstämmelse med 22 § naturskyddslagen såsom tavla, skylt, inskrift eller annan varaktig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål. Denna uppräkning torde vara tillräckligt klargörande för den praktiska tillämpningen.
Då anordningar, varom här är fråga, har relativt kort varaktighet jämfört med egentliga ingrepp i naturen. har utredningen ansett det naturligt att införa en tidsbegränsning av de tillstånd som lämnas. I detta syfte föreslås att länsstyrelses tillstånd må begränsas till högst fem år. Det ligger i övrigt i sakens natur, att länsstyrelsen till ett eventuellt tillstånd knyter de villkor rörande placering, utförande, underhåll o s v som i det särskilda fallet är motiverade.
Såsom förut anförts, erfordras att vissa särskilda anordningar undantages från den generella tillståndsplikten. Dessa undantag torde lämpligen kunna beskrivas i enlighet med gällande lydelse av 39 § lagen om allmänna vägar och avse skylt anbringad å byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet samt anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.
Det föreslagna undantaget har i första hand synts utredningen erforderligt för att undvika en anhopning av detaljärenden i länsstyrelsen. Här som på andra naturvårdsområden måste myndigheterna koncentrera sig på de stora och viktiga ärendena. Det torde dock vara fullt klart, att även den undantagna sektorn ibland kan uppvisa exempel på allvarlig vandalisering av miljön. För att lösa dessa mera sporadiskt förekommande problem föreslår utredningen att det i den nya naturvårdslagen införes en möjlighet för länsstyrelsen att ingripa mot sådana företeelser inom den tillståndsfria sektorn,
