Den framställning frân Landers Reklam AB, som tidigare refererats (sid 305) och som överlämnats till utredningen för övervägande, har föga intresse ur principiell synpunkt. Den visar, att två kommunala myndigheter kommit till olika slutsatser i ett och samma ärende. Dylika olyckshändelser torde i framtiden med säkerhet kunna undvikas, om vägledande anvisningar i ämnet utarbetas gemensamt av den centrala naturvårdsmyndigheten och byggnadsstyrelsen.
De föreslagna nya bestämmelserna erfordrar vid ikraftträdandet vissa
omedelbara åtgärder. För närvarande finns i naturen en rik flora av
skyltar m m, som i åtskilliga fall torde ha tillkommit utan samråd med
länsarkitekten. För att få ett grepp om nuvarande läge och riktlinjer för
verksamheten för framtiden synes ofrånkomligt att, i den mån så icke redan
skett, inventera reklamanordningarna i länet. En nära samverkan med
byggnadsnämnderna är därvid lämplig. Materialet torde med hänsyn till
den fortsatta behandlingen böra differentieras på detaljplaneområden och
övriga områden och redovisas kommunvis.
I det sålunda framkomna materialet finns en grupp av reklamanordningar som kräver särbehandling, nämligen anordningar för vilka tillstånd meddelats enligt 39 § lagen om allmänna vägar. Utredningen föreslår att dylika anordningar behandlas såsom om för dem meddelats tillstånd enligt nya lagen för en maximal tidsperiod, d v s fem år. Övriga vid naturvårdslagens ikraftträdande befintliga anordningar, som faller under tillståndsplikten enligt utredningens förslag, bör skäligen få bibehållas under en lämplig övergångstid. Under denna tid bör länsstyrelsen dock, liksom enligt nu gällande bestämmelser, ha möjlighet att föranstalta om avlägsnande av uppenbart olämpliga anordningar. Härom hänvisas vidare till specialmotiven till övergångsbestämmelserna (sid 354). Om länsstyrelsen undantagsvis skulle finna skäl att meddela föreläggande om borttagande av skylt vilken uppsatts i överensstämmelse med anvisningar som lämnats av länsarkitekten enligt 22 § naturskyddslagen, bör sistnämnda förhållande givetvis beaktas vid prövningen av eventuella ersättningsanspråk.
7. Uppträdandet i naturen
Gällande rätt m m
Naturskyddslagens särskilda bestämmelser till skydd mot nedskräpning har följande lydelse:
Envar skall tillse att han ej skräpar ned i naturen med glas, papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för annan (26 §). Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats och har därav för närboende eller andra uppkommit obehag av betydenhet eller uppenbar fara för skada till person eller egendom, äger länsstyrelsen, i den mån det kan ske utan oskäligt
