328
I den mån glesbebyggelse tillåtes inom strand- och landskapsskyddsområde minskas kvarstående glesbebyggelsevärde i motsvarande grad. Det är i så fall möjligt att hela den ursprungliga glesbebyggelserätten konsumeras på angivet sätt varigenom någon ersättningssituation icke vidare uppkommer. Även detta spörsmål sammanhänger intimt med frågan om en gränsdragning mellan glesbebyggelse och tätbebyggelse.
Metodiken för bestämmandet av förekommande glesbebyggelsevärden kan utformas på olika sätt, beroende på om markägaren uppträder som exploatör och säljer färdigställda tomter eller om han säljer råmark. I båda fallen krävs — åtminstone i något mera komplicerade fall — en enkel dispositionsplan som klarlägger hur mycket mark som rimligtvis skulle ha kunnat utnyttjas för glesbebyggelse därest byggnadsförbud icke förelegat. I exploateringsfallet får man fram bruttovärden med ledning av ortsprisnivån för färdigställd tomtmark av här ifrågavarande slag. Därifrån skall i förekommande fall dras kostnader för anläggningar och administration. I allmänhet lär inkomsterna av exploateringen beräknas komma att utfalla under en följd av år och då får man i erforderlig utsträckning diskontera framtida nettoinkomster till den för bebyggelsevärdets bestämmande aktuella tidpunkten. För det fall markägaren säljer råmark blir huvuduppgiften att fastställa ortsprisnivån för sådan mark. Även här kan det bli fråga om att diskontera framtida beräknade inkomster till samma tidpunkt. I svårbedömda fall kan det vara lämpligt att pröva båda beräkningsmetoderna samt där omständigheterna icke föranleder annat vid fastställandet av intrångsersättningen ge företräde åt den metod som berättigar markägaren till den högre ersättningen. Det förefaller för övrigt mest naturligt att använda exploateringskalkylmetoden vid större områden samt råmarksmetoden vid enstaka tomter.
Med influensvärde avses som förut nämnts den nytta som byggnadsförbudet inom ett strand- eller landskapsskyddsområde kan medföra genom värdestegring på mark utanför skyddsområdet. Förhållandet är kanske särskilt påtagligt vid stränderna. Uppenbart är nämligen att ett friläggande av vissa stränder och öar eller holmar — som är särskilt lämpade för bad och friluftsliv — kan medföra att flera byggnadstomter kan anordnas på mark innanför eller vid sidan av de frilagda områdena än om även dessa områden bebyggts. Försäljning vid kusten eller i närheten av insjöar och vattendrag av fritidstomter utan direkt kontakt med stranden förutsätter nämligen som regel tillgång på annat sätt till fria stränder. I trakter där det råder stor efterfrågan på tomter för fritidsbebyggelse är det sannolikt att detta influensvärde i många fall är så stort att det mer än väl uppväger värdet av den glesbebyggelsemöjlighet på själva stranden som kan ha gått förlorad genom strandregleringen. Friläggandet av vissa stränder och öar eller holmar kan i sådana fall öppna möjlighet till sådan tätbebyggelse för fritidsändamål som eljest icke kunnat tillåtas. På grund av allmänna bestämmelser för
