Sida:SOU 1962 36.djvu/378

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

376

enligt utredningens förslag vara att ekonomiskt medverka vid säkerställandet av naturreservat av övervägande social karaktär, att förvalta och vårda dessa objekt, att biträda länsstyrelserna vid flertalet markpolitiska åtgärder enligt naturvårdslagen liksom vid övervakningen av tillämpningen samt att inom kommunen i övrigt taga initiativ till åtgärder för naturens vård.

C. Centralt naturvårdsorgan

1 . Statens naturvårdsnämnd

I utredningens direktiv har särskilt betonats, att utredningen har att överväga om ett eventuellt centralt naturvårdsorgan skall vara fristående eller om uppgiften lämpligen kan anförtros något nu befintligt centralt organ. Utredningen har ansett lämpligast att primärt söka förutsättningslöst klarlägga, hur centralorganet bör vara beskaffat för att fylla sin uppgift på bästa sätt samt att därefter undersöka, om detta organ utan eftergivande av några väsentliga intressen kan anslutas till någon befintlig myndighet.

Vid valet av organisationsform för centralorganet har utredningen fäst avgörande vikt vid naturvårdsarbetets allmänna karaktär. De viktigaste dragen är naturvårdens behov av god förankring i samhällslivet och kontakt med andra verksamhetsområden samt förmågan att medverka till ur allmän synpunkt riktiga avvägningar. Ur dessa synpunkter anser utredningen en nämnd eller styrelse vara att föredraga framför typen enrådighetsverk. Centralorganet bör erhålla namnet statens naturvårdsnämnd. I nämnden bör finnas representanter för naturvårdens viktigaste kontaktbehov. Efter övervägande av olika alternativ har utredningen funnit lämpligast föreslå att antalet ledamöter begränsas till fem. Det är önskvärt att bland ledamöterna finns representanter för naturvetenskaplig forskning, folkrörelserna, landsbygdsnäringarna och kommunerna. Enligt utredningens mening bör alla ledamöter förordnas av Kungl Maj:t för en tid av sex år och utan särskilt nomineringsförfarande. För arbetet inom nämnden kräves tillgång till en väl utbyggd tjänstemannastab, innehållande olika slag av specialister. För att uppnå smidiga arbetsformer bör nämnden i plenum endast avgöra ärenden av större vikt eller principiell innebörd och det löpande arbetet i huvudsak delegeras till tjänstemannaplanet. Nämndens chefstjänsteman bör vara överdirektör. Nämndens personal bör under överdirektören organiseras på tre byråer, nämligen en kanslibyrå, innehållande juridisk-ekonomisk sakkunskap, en naturvårdsbyrå, innehållande huvudsakligen naturvetenskaplig expertis samt en landskapsplaneringsbyrå med väsentligen teknisk sakkunskap. Nämndens personal bör dimensioneras så att den i väsentlig utsträckning kan biträda länsstyrelserna med större, kvalificerade ärenden.

Utredningens detaljkalkyler rörande personalbehovet i statens naturvårds-