436
kunna bidraga med omkring 1 miljon kronor per år, en täktavgift skulle kunna ge ungefär 1,5 miljoner kronor per år och en exploateringsavgift å viss bebyggelse omkring 1 miljon kronor per år.
Den genomförda diskussionen syftar främst till att redovisa de tekniska finansieringsmöjligheterna. Om en avgiftsfinansiering skall tillämpas inom naturvårdsområdet är en fråga av skattepolitisk art, som egentligen faller utanför utredningens kompetens. Den måste givetvis bedömas i ett större sammanhang och under jämförelse med vad som gäller på andra områden av samhällslivet. Utredningen har dock sökt bedöma verkningarna av ett avgiftssystem ur allmän naturvårdssynpunkt och har därvid funnit åtskilliga principiella och praktiska skäl som talar för en utsträckt avgiftsfinansiering. Sammanfattningsvis vill utredningen uttala, att såväl en täktavgift som en avgift på viss bebyggelse — regleringsavgifterna finns ju redan — skulle medverka till ett ökat hänsynstagande till naturvärdena i det allmänna medvetandet och dessutom möjliggöra en rättvisare fördelning av samhällets naturvårdskostnader än den som blir resultatet av en ren skattefinansiering.
Om därför avgörande svårigheter skulle uppkomma att skattefinansiera den av utredningen föreslagna naturvårdsbudgeten, vill utredningen rekommendera att en avgiftsfinansiering tillgripes i full utsträckning. En sådan inverkar endast på anslaget: Kostnader för ersättningar till markägare m m. På detta anslag har utredningen beräknat medelsbehovet under de tre första verksamhetsåren till respektive 4.8, 5.8 och 6.8 miljoner kronor. Vid en full tillämpning av de diskuterade avgifterna kan detta anslag efter någon tid begränsas högst väsentligt. Det är emellertid att märka att täktavgifterna börjar debiteras först under andra året samt att regleringsmedlen först på längre sikt växer till förut angivet belopp. Vid en avgiftsfinansiering torde därför över budgeten böra anslås respektive 3.3, 2.8 och 3.8 miljoner kronor för de tre första budgetåren. Detta innebär sålunda att avgifterna på någon sikt skulle svara för ungefär hälften av naturvårdens sakkostnader.
