| 27.6.2013 | L. 175/3 |
(16) Medlemsstaternas regler och rutiner för utnyttjande av offentliga kulturresurser präglas av stora skillnader som hindrar den ekonomiska potentialen hos dessa resurser från att frigöras. Bibliotek, museer och arkiv fortsätter att investera i digitalisering; många gör redan nu sitt offent liga innehåll tillgängligt för vidareutnyttjande och många söker aktivt olika möjligheter att vidareutnyttja innehål let. Eftersom de verkar i vitt skilda lagstiftningsmässiga och kulturella miljöer har emellertid kulturinstitutioner nas rutiner för utnyttjande av innehåll utvecklats åt olika håll. (17) Nationella regler och rutiner för vidareutnyttjande av of fentligt kulturellt material hos bibliotek, museer och arkiv bör genomgå ett minsta mått av harmonisering, eftersom skillnaderna i nationella regler och rutiner eller brist på tydlighet utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och för en tillfredsställande utveckling av infor mationssamhället i unionen. (18) Utvidgningen av tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG bör begränsas till tre typer av kulturinstitu tioner – bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv – eftersom deras samlingar är och i allt högre grad kommer att bli ett värdefullt material för vidareutnytt jande i många produkter, som exempelvis mobila appli kationer. Andra typer av kulturinstitutioner (som orke strar, operor, baletter och teatrar), liksom även arkiv som är en del av sådana institutioner, bör inte heller i fortsätt ningen omfattas av tillämpningsområdet på grund av sin karaktär av scenkonst. Eftersom nästan allt deras material omfattas av immateriella rättigheter för tredje man och därför även i fortsättningen skulle vara undantaget från direktivets tillämpningsområde, skulle det inte få någon större betydelse om dessa togs med i direktivet. (19) Digitalisering är ett viktigt sätt att öka tillgången till och användningen av kulturellt material för utbildning, arbete eller förströelse. Digitalisering rymmer även betydande ekonomiska möjligheter eftersom den gör det lättare att integrera kulturellt material i digitala tjänster och produk ter och därigenom främjar skapande av arbetstillfällen och tillväxt. Dessa aspekter framhölls bland annat i Eu ropaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om Eu ropeana – nästa steg (1), kommissionens rekommendation 2011/711/EU av den 27 oktober 2011 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande (2) samt rådets slutsatser av den 10 maj 2012 om digitalisering av och tillgång via internet till kulturellt material och digitalt bevarande ( 3). Dessa doku ment stakar ut vägen för hanteringen av de rättsliga, ekonomiska och organisatoriska aspekterna av att digita lisera Europas kulturarv och föra ut det på internet. (20) För att underlätta vidareutnyttjande bör offentliga myn digheter, när så är möjligt och lämpligt, tillgängliggöra handlingar i öppna och maskinläsbara format tillsam mans med tillhörande metadata, med maximal precision och detaljrikedom, i ett format som säkerställer interope rabilitet, t.ex. genom att hantera handlingarna på ett sätt som överensstämmer med de principer som styr kraven på interoperabilitet och användbarhet för rumslig infor mation enligt Europaparlamentets och rådet direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska ge menskapen (Inspire) (4). (21) En handling bör anses vara i maskinläsbart format om den är i ett filformat som är strukturerat på ett sådant sätt att datorprogram enkelt kan identifiera, känna igen och extrahera specifika uppgifter i den. Maskinläsbara data är data kodade i filer som är strukturerade i ett maskinläsbart format. Maskinläsbara format kan vara öppna eller proprietära; de kan, men behöver inte, vara formella standarder. Handlingar bör inte anses vara i maskinläsbart format om de är kodade i ett filformat som begränsar automatisk behandling på grund av att data inte alls, eller endast med svårighet, kan extraheras från dessa handlingar. Medlemsstaterna bör, när så är lämpligt, uppmuntra användningen av öppna, maskinläs bara format. (22) Om offentliga myndigheter avgiftsbelägger vidareutnytt jandet av handlingar, bör avgiften i princip begränsas till marginalkostnaderna. Hänsyn bör dock tas till att det är nödvändigt att se till att offentliga myndigheter som är skyldiga att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av sina kostnader kopplade till den offentliga verksamhe ten eller kostnaderna för insamling, framställning, repro duktion och spridning av vissa handlingar som tillgäng liggjorts för vidareutnyttjande inte hindras från att fun gera normalt. I sådana fall bör offentliga myndigheter kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnader na. Sådana avgifter bör fastställas i enlighet med objekti va, öppet redovisade och kontrollerbara kriterier, och de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar bör inte överstiga kost naderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning, tillsammans med en rimlig avkastning på in vesteringar. Skyldigheten att generera intäkter för att täcka en väsentlig del av offentliga myndigheters kost nader för den offentliga verksamheten eller kostnaderna för insamling, framställning, reproduktion och spridning av vissa handlingar behöver inte vara lagstadgad utan kan exempelvis följa av administrativ praxis i medlemsstater na. Sådana skyldigheter bör regelbundet ses över av med lemsstaterna. SV 27.6 .2013 Europeiska unionens officiella tidning L 175/3 (1) EUT C 81 E, 15.3 .2011, s. 16. (2) EUT L 283, 29.10.2011, s. 39. (3) EUT C 169, 15.6.2012, s. 5. (4) EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.
