| L. 175/4 | 27.6.2013 |
(23) Bibliotek, museer och arkiv bör också kunna ta ut en avgift som överstiger marginalkostnaderna för att de inte ska hindras från att fungera normalt. När det gäller sådana offentliga myndigheter bör de samlade intäkterna från tillhandahållande och tillåtelse till vidareutnyttjande av handlingar över en lämplig redovisningsperiod inte överstiga kostnaderna för insamling, framställning, repro duktion, spridning, bevarande och rättighetsklarering, till sammans med en rimlig avkastning på investeringar. Vid beräkningen av en rimlig avkastning på investeringar för bibliotek, museer och arkiv vore det, med hänsyn till deras särdrag, möjligt att överväga de priser som den privata sektorn tillämpar för vidareutnyttjande av iden tiska eller liknande handlingar. (24) De övre gränser för avgifter som fastställs i detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas rätt att ta ut lägre avgifter eller att inte ta ut några avgifter alls. (25) Medlemsstaterna bör fastställa kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Medlemsstaterna bör ex empelvis i detta avseende kunna fastställa sådana kriterier i nationella bestämmelser eller utse en eller flera myndig heter – utom den offentliga myndigheten själv – som ska ha behörighet att fastställa sådana kriterier. Den myndig heten bör vara organiserad i enlighet med medlemssta ternas konstitutionella och rättsliga system. Det kan vara en befintlig myndighet som har verkställande budgetbe fogenheter och som står under politiskt ansvar. (26) Oavsett vilken typ av vidareutnyttjande som handlingen omfattas av bör den offentliga myndigheten kunna ställa villkor för vidareutnyttjandet, när så är lämpligt genom en licens, till exempel att ange källan och att ange om handlingen på något sätt har ändrats av vidareutnyttjaren. Eventuella licenser för vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn bör under alla omständigheter innefatta så få restriktioner för vidareutnyttjande som möjligt, exempelvis genom att begränsas till krav på käll angivelse. Öppna licenser som finns tillgängliga på inter net och ger mer omfattande rättigheter till vidareutnytt jande utan tekniska, ekonomiska eller geografiska be gränsningar, och som är beroende av öppna dataformat, bör spela en viktig roll i detta avseende. Därför bör med lemsstaterna uppmuntra användningen av öppna licenser som så småningom bör bli standard i hela unionen. (27) Kommissionen har stött utvecklingen av en resultattavla på internet för information från den offentliga sektorn, med relevanta resultatindikatorer för vidareutnyttjande av offentlig information i alla medlemsstater. En regelbun den uppdatering av denna resultattavla kommer att bidra till utbytet av information mellan medlemsstaterna och till tillgången på information om rådande politik och praxis runtom i unionen. (28) Mekanismerna för överprövning bör inbegripa möjlighe ten till en granskning utförd av en opartisk myndighet. Detta skulle kunna vara en redan befintlig nationell myn dighet, exempelvis den nationella konkurrensmyndighe ten, den nationella myndigheten för tillgång till hand lingar eller en nationell domstol. Myndigheten bör vara organiserad i enlighet med medlemsstaternas konstitutio nella och rättsliga system och bör inte påverka andra eventuella mekanismer för överprövning som finns för sökande som begärt att få vidareutnyttja handlingar. Den bör emellertid vara åtskild från den mekanism i med lemsstaterna som fastställer kriterierna för avgifter som överstiger marginalkostnaderna. Mekanismerna för över prövning bör inbegripa möjligheten till prövning av av slag men även av beslut som, även om vidareutnyttjande beviljas, kan komma att påverka de sökande av andra skäl, särskilt på grund av de avgiftsregler som tillämpas. Förfarandet för överprövning bör vara snabbt, i enlighet med behoven på en marknad i snabb förändring. (29) Konkurrensreglerna bör respekteras vid fastställandet av principerna för vidareutnyttjande av handlingar, och i möjligaste mån bör exklusiva avtal mellan offentliga myndigheter och privata partner undvikas. För att till handahålla en tjänst av allmänt intresse kan det dock ibland vara nödvändigt med ensamrätt att vidareutnyttja specifika handlingar från den offentliga sektorn. Detta kan bland annat vara fallet om ingen kommersiell utgi vare skulle offentliggöra informationen utan en sådan ensamrätt. För att ta hänsyn till detta tillåter direktiv 2003/98/EG exklusiva avtal – som måste omprövas re gelbundet – om ensamrätt krävs för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse. (30) Till följd av att tillämpningsområdet för direktiv 2003/98/EG utvidgas till att även omfatta bibliotek, även universitetsbibliotek, museer och arkiv bör rådande skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om digitalise ring av kulturresurser tas i beaktande, något som inte kan göras på ett effektivt sätt enligt de regler för exklusiva avtal som för närvarande gäller enligt det direktivet. Det finns många exempel på samarbete mellan bibliotek, även universitetsbibliotek, museer, arkiv och privata part ner där kulturresurser digitaliseras med ensamrätt för de privata partnerna. Praxis har visat att sådana offentlig– privata partnerskap kan underlätta en meningsfull an vändning av kultursamlingar och samtidigt gör att all mänheten snabbare kan ta del av kulturarvet. (31) Om en ensamrätt gäller digitalisering av kulturresurser kan det krävas att ensamrätten har en viss varaktighet för att ge den privata partnern möjlighet att få tillbaka sin investering. Varaktigheten bör emellertid vara begrän sad och så kort som möjligt, i överensstämmelse med principen om att offentligt material bör fortsätta att vara offentligt efter digitalisering. Ensamrätten att digita lisera kulturresurser bör i allmänhet inte gälla längre än tio år. Om en ensamrätt gäller längre än tio år bör var aktigheten omprövas, med beaktande av tekniska, ekono miska och administrativa förändringar i miljön sedan SV L 175/4 Europeiska unionens officiella tidning 27.6 .2013
