Hoppa till innehållet

Sida:Samlade dikter 1943.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Aftonstjärnan på fästet prunkar.
Upp, I bröder vid fat och bunkar!
Låt oss leva som glada munkar,
tappa vår tunna,
klappa vår nunna —
vin och kärlek i djupa klunkar.

Det står en flöjel på vårt hus
och gnyr mot nattens väder.
När stjärtens högsta fjäder
berörs av morgonrodnans ljus,
då vänder han sin kam åt nord
men stjärten spotskt mot söder
och kraxar sträva lystringsord
för salens duvna bröder.
Gal ut i stormen, koppartupp!
I Bacchi män, stån upp, stån upp
ur eder sista yras rus
och slån i skärvor edra krus
mot dag som frosthårt glöder.
Här lyktar lek och sommartid
och klar och sträng tar hösten vid.


OM EN TILLBÖRLIG VREDE

Lägg tungt och fast din hand i bordet
och som ett lejon kungligt ryt,
och säg det rätta, vissa ordet
manhaftigt utan flärd och skryt.

143