Guds fred i huset
ifrån vars tröskel jag vart omilt stött,
O ljuvligheters ljuvlighet och krona!
De svarta almar vårens psalmer tona,
och droppar lacka
som tyst och lycklig gråt mot jordens mull.
Men jag har glömt var harmens tår jag gråtit,
och slagen som jag fick har jag förlåtit,
och jag kan tacka
för all vår fjärran, döda kärleks skull.
EN JAKTSYN
Du var som en vårsyn från vildvinstrakter,
från ritter i solsken och vildsvinsjakter — — —
Vid skogsbrynet stannar den tunga karossen,
på fotsteget står falkeneraregossen,
men luften är full av tågande svaner,
och stolta fasaner
spatsera på ekskogens gömda planer.
Då stiger du ur, då beträder du marken
och skimrar i skimret av daggiga parken,
och jakten går lös, och springaren skyggar
för skummande betar och borstiga ryggar,
och svanorna sjunga sin dödssång och sjunka
på flaxande vingar som blodigt prunka.
Vi offra dig blödande hjärtan och galtar,
fru Venus av skogen, vi resa ditt altar
i det stolta revir som Diana förvaltar.
224
