Sida:Samlade dikter 1943.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Men i Krävetans tid, om oss luften blir kvav
utav hödoft och blommande lind,
då stiga vi till skepps vid det svalkande hav,
och mot Lyckolands kust går vår vind.

Så vandra vi i kraft och så segla vi i ljus
och strö kring oss de skatter vi fått,
Man anammar oss med glädje i de fattigas hus,
och allt kvinnkön välkomnar oss gott.

Men vår Herre bevare oss för högfärd och skam!
Han stäcke vår man och vårt mod
samt före oss till fållan där han samlar sina lamm,
och till betet vid den himmelska flod!

Anm. Lejonets barn äro de som äro födda under lejonets himmelstecken — Urbanus dag räknas som den första sommardagen. "Sommaren förer sankt Urban.” — För övrigt hänvisas angående detta och föregående stycke till bondepraktikan.


SÅNG EFTER SKÖRDEANDEN

Här dansar Fridolin,
han är full av det söta vin,
av sin vetåkers frukt, sina bärmarkers saft,
av den vinande valsmelodin.
Se, med livrockens väldiga skört på sin arm
hur han dansar var flicka på balen varm,
tills hon lutar — lik vallmon på slokande skaft —
så lycksaligen matt mot hans barm.

Här dansar Fridolin,
han är full av minnenas vin.

85