Småstycken på forn svenska/Fragment af äldre Vestgöta Lagen
| ← Fragment af Östgöta Lagen |
|
Stadga för S:t Görans Gille vid Kopparberget → |
| Wikisource-användares kommentar: de två pergamentblad varpå denna text finns nedskriven kallas numera för Kungliga Bibliotekets (KB) Handskrift B 193. — I vänster kolumn återfinns en direkt avskrift av handskriften, inklusive dess radbrytning, medan höger har haft vissa förkortningar upplösta, och ord som sträcker sig över två rader sammanfogade. |
vitu til þeſſ A’ru tuar stouur oc toft garðr ima’lli þa a’rv tu bol. callar til einca acrs a’llar til einca a’ng. þa’r a ec ki vitu til. nvma þen uili a’r h’ callar hem giua Skuldum ƙal ſva ƙifta. svm bo Faþir ƙal ſialfr a þingi barn ſitt a’tleðe. en ƙal arf taca. a þin gi ƙal uið alz ørom taca oc ſva fram ſelia Vill man or anøð løſa. þa ƙal ſiuna’ting |
vitu til þess Äru tuar stouur oc toft garðr imälli þa ärv tu bol. callar til einca acrs ällar til einca äng. þär a ecki vitu til. nvma þen uili är han callar hem giua Skuldum skal sva skifta. svm bo Faþir skal sialfr a þingi barn sit ätleðe. en skal arf taca. a þingi skal uið alz örom taca oc sva fram selia Vill man or anöð lösa. þa skal siunäting |
firir þenn gøra er hanða ma’l li haua. biuða hanū tua øra gulz. a’llar .ii. M’ va’gna’r vitni til lata bera a ſiuna’ten ge. at h’ er hanum ſva ƙvldr at h’ a. at løſa. h’. mʒ lagmale þa fa ecki vart. nvm han calla barn ſitt vera haldr h’ a’ftr ſegnar þing. þa ha’t tir h’ við niv M’. ſacſøkia ſva ha’rað. ſva k’ A. a’tleðr man adalcono barn. viðr — — — — — — — —
|
firir þenn göra er hanða mälli haua. biuða hanum tua öra gulz. ällar .ii. Mark vägnär vitni til lata bera a siunätenge. at han er hanum sva skvldr at han a. at lösa. han. mz lagmale þa fa ecki vart. nvm han calla barn sitt vera haldr han äftr segnar þing. þa hättir han við niv Mark. sacsökia sva härað. sva kunungi A. ätleðr man adalcono barn. viðr — — — — — |
|
|
lv. en eig far aflestir af þet a’r ſex øra. firi heſt halfa marc firi oxa oc sva firi ko far h’ aflestir af gialdi ecki veta firi vargh La’ggr ·ᛘ· fa’ ſitt aðrum in til gezlv eig ma þet fa’ tapaz af þeim er uið tacr. annat tveggia með ſtvlð. a’llar mʒ rani nv ma bonda (fa’) coſtr þeſſ er uið tacr. varða mʒ taknir Atr ƙal h' gialda. Leggi fram þet er h’ vill och mʒ tolftar eið at han fec eig mera hans fa’ at gez lo en h’ havr nv fram lagath Ha’r byriaz iarðar bolcr Fem a’rv. fang iarðar Ein a’r erfð. Annar a’r heimgierþ ſvnar Þriðia er hemfold dottr Fierða er køp. Fimta a’r ƙøning køpa ƙal til taka. Tua af þeſſ hendi er iorð ſell vmfa’rðr varða Tva af hinſ hendi a’r va’rði. varða. þeir allir taka .i. — — — — — — — |
— — — — — — — — lv. en eig far aflestir af þet är sex öra. firi hest halfa marc firi oxa oc sva firi ko far han aflestir af gialdi ecki veta firi vargh Läggr maþr fä sitt aðrum in til gezlv eig ma þet fä tapaz af þeim er uið tacr. annat tveggia með stvlð. ällar mz rani nvma bonda (fä) costr þess är uið tacr. varða mz taknir Atr skal han gialda. Leggi fram þet er han vill oc mz tolftar eið at han fec eig mera hans fä at gezlo en han havr nv fram lagath Här byriaz iarðar bolcr Fem ärv. fang iarðar Ein är erfð. Annar är heimgierþ svnar Þriðia är hemfold dottr Fierða er köp. Fimta är sköning köpa skal til taka. Tua af þess hendi er iorð sell vmfärðr varða Tva af hins hendi är värði. varða. þeir allir taka .i. — — — — — — — — |
Dessa fragment bilda två blad och äro funna i Norska Riks-Arkivet, använda vid inbindningen af räkenskaper från öfre Thelemarken för åren 1637 och 1638. De äro af pergament i helt litet format (5 tums höjd, 3 tums bredd) och härstamma från slutet af 1200- eller början af 1300-talet. Som egendomligheter märkes, att här förekommer den Anglosachsiska formen af bokstafven f, samt hopbundet sk, hvilket bildas sålunda att den raka stafven på k krökes i öfre ändan, och derigenom blir ſ. Bladen öfverlemnades som gåfva till Kongl. Bibliotheket 1862. Jfr tidskriften Frey 1847: 124, 193; Samling af Sveriges Gamla Lagar VII: 379 och XI: XCII samt Rydqvist, Svenska Språkets Lagar I: XXIX. — Ordet ’costr’ är af skrifvaren tillsatt öfver ’fä’, som är understruket för att utgå (sid. 101 rad. 12). Efter ’far’ (sid. 101 rad. 6) är ordet ’eig’ utstruket.
