nyttjande efter faststäld hushållningsplan föreskrifven.[1] Detsamma gäller, om öfverenskommelse skett om oskiftad skogsmarks användande till ständigt skogsbruk för gemensam räkning. Bindande inskränkningar i dispositionen öfver enskild lägenhets skogsmark kunna härjämte grundläggas genom privat viljeförklaring, genom hvilken marken tillsammans med andra lägenheters skog ställes under gemensam förvaltnng, dock bör å öfverenskommelse af detta slag hafva utvärkats stadfästelse af domstolen i orten, för att dess brytande i anledning af egareombyte eller förvärf af panträtt i lägenheten skall vara uteslutet.[2]
I fråga om städerna är öfverlämnadt åt special lagstiftningen, huru »hus i staden skola byggas och uppehållas och hvad eljest till stadens nytto och prydnad iakttagas bör».[3] På grund af detta stadgande innehålla de skilda städernas byggnadsordningar kraften af lag[4] egande bestämningar, hvilka såväl från helsovårds- och skönhetssynpunkt som till förebyggande af brandfara och eljest vådligt byggnadssätt inskränka dispositionsrätten öfver stadens till tomter indelade område. För orter å landsbygden med större sammanträngd befolkning kunna motsvarande föreskrifter utfärdas af Senatens Eknomiedepartement.[5]
Utöfver de å lag eller byggnadsordning grundade kunna inskränkningar i den rättsliga makten öfver fastigheter och anläggningar å sådana skapas genom expropriation.[6] Enahanda påföljd inträder vid fastighets hänförande till fästningsesplandad, hvarigenom densamma underkastas de inskränkningar med hänsikt till fastighetens bebyggande och annan ändring af dess yta, som finnas nödiga för
