Besittning.
Rättslig makt är omklädnaden för individens af normer icke begränsade och genom uteslutande af andras handlande tryggade handlingsfrihet. Likasom själfva handlandet, har därför äfven den rättsliga makten såsom mål och slutligt innehåll tingens tillgodogörande för mänskliga syften; rättsrelationen gifver endast upphof åt ett skildt slag af handlande, de rättsliga förfogandena, hvilkas omedelbara innehåll är omflyttning af gränserna för individens handlingsfrihet. Då det mänskliga handlandet är fritt, såvidt icke normer inskränka detsamma, kan den objektiva rätten ock sägas genom saknaden af inskränkande normer tillägga det handlande, som icke ingriper på andras genom normer skyddade område, egenskapen af rättsenlighet. Men i det ett visst handlande giver upphof åt ett faktiskt tillstånd, utsträcker sig nämda egenskap hos handlandet till det därigenom skapade tillståndet.
Normer inskränka väl individernas handlingsfrihet genom uppdragande af bindande gränser för densamma. Men det, som inskränker den enes handlingsfrihet, tryggar i samma mån den andres. Från en annan synpunkt sedt innefatta sålunda normerna skydd för individens handlingsfrihet. Utsägandet om ett visst handlande eller tillstånd att det är rättsenligt innebär därför, att det åtnjuter skydd af normer, eller m. a. o. att ett ingrepp däri är andra förbjudet. Detta normskydd kondenseras blott icke till en subjektiv rätt, enär här saknas det sammanhållande, eller det att ett varaktigt, genom särskilda normer begränsadt rättsläge med afseende å ett gifvet objekt uppkommer. Ett slag af det i denna mening normskyddade är besittningen. Besittning såsom sådan är ett omfattande begrepp, hvilket sträcker sig vida utöfver sakerna. En särskild betydelse har dock endast sakbesittningen.
