Hoppa till innehållet

Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
44

Sakbesittning är sakrättens utansida, ett bestående förhållande, hvari saken tillgodogöres för mänskliga ändamål på samma sätt, som om en genom skild rättsgrund tillkommen rättslig makt därtill skulle föreligga. Då besittningen karakteriseras såsom innehafvande, så gifves härmed blott ett annat, om än mera beskrifvande, ord för begreppet, men icke någon förklaring på hvad besittningen innebär. En sådan förklaring vinnes endast genom att angifva, på hvad sätt innehafvandet kommer till uttryck. Med afseende å de olika sätt, på hvilka den fasta egendomen och lösörena tjäna de mänskliga ändamålen, gestaltar sig ock besittningsbegreppet i fråga om dem olika.[1]

Besittning af fastighet är hvarje sådant nyttjande och brukande af saken i enlighet med dess ändamål, som ter sig såsom utöfning af en sakrätt af motsvarande innehåll. Allt efter som olika gränser för nyttjandet iakttagas, erhåller besittningen ett olika innehåll, från landbo- och torplegorättens ända till eganderättens, likasom å andra sidan hvarje besittning sammanfaller med det bestämda nyttjande, hvari innehållet af en eller annan sakrätt kommer till uttryck. Ett abstrakt innehafvande är icke tänkbart; hvarje innehafvande måste tvärtom sammanfalla med någon af de typer, hvilka erhållas genom att de olika sätten för en fastighets nyttjande bringas under enhetliga synpunkter, genom att desamma efter det som för dem är gemensamt eller olika ordnas i kategorier, hvilka hvar för sig uppvisa samma väsentliga innehåll hos tillgodogörandet af fastighetens nytta. Dessa typer äro icke rättens skapelse, utan vidhandengifvas af tingens naturliga ordning, i det den objektiva rätten upptagit dem och sålunda rättslig reglering tillkommit, hafva de utbildats till skilda sakrkätter.

Till besittningen hör icke, att nyttjandet sker såsom utöfning af en besittaren tillkommande sakrätt af motsvarande innehåll. Väsentligt är endast, att nyttjandet till sin objektiva

  1. Jfr min uppsats »Om besittningsbegreppet i 1734 års lag», där de tillämpliga lagstadgandena och lagens terminologi finnas angifna.