depossiderade åter jämväl för sig i anspråk en rätt att besitta, beviljas visserligen honom ock här restitution, om hans besittnng var ohindrad, eller med andra likvid i förhållande till dejicienten; är detta ej händelsen, utan i hvardera hafva utöfvat besittningshandlingar, skall saken sättas i kvarstad och därigenom undandragas begges nyttjande. Men i hvardera fallet vidtages åtgäden provisoriskt för den tid rättegången varar, och tvisten fortgår därefter såsom rent petitorisk. Detsamma gäller äfven kväljande af besittningsstöring.
Där tvist om rätt uppstår vare sig i nu antydda form eller genom en omedelbar klandertalan, skall väl besittaren i regeln angifva rättsgrunden för sin besittning. Men möjligheten är icke utesluten, att vid egendebesittning af fastighet besittaren kan värja sig endast genom att åberopa sin egandebesittning såsom sådan. Detta är händelsen, om motparten icke heller anför någon grund för sin rätt att omhänderfå saken eller icke förmår ådagalägga något sådant förhållande, som innebär, att den andres besittning består med orätt gentemot honom. Men äfven såsom angreppsgrund kan det faktum, att någon besuttit såsom egare, allena vara tillräckligt för ett restitutionsanspråk, om nämligen käranden ådagalägger såväl sin tidigare besittning som att svarandens besittning grundar sig på upplåtelse af någon, som gentemot käranden orättmätigt åtkommit besittningen. Under ordnade förhållanden kan väl ett dylikt fall i fråga om fastigheten endast undantagsvis, om ens någonsin förekomma. Annorlunda däremot beträffande lösören. I följd af lösörets natur och de därpå grundade reglerne för omsättningen ter sig det faktiskt bestående såsom det regelmässiga uttrycket för det, som jämväl rättsligt består, och presumeras därför såsom rättsenligt, såvidt ej motsatsen visas. Den processuella förpliktelsen vid talan å lösöre, som befinner sig i annans besittning, är i enlighet härmed så anordnad, att tillräcklig rättsgrund för dylik talan är anförd genom påståendet om tidigare besittning och dennas upphörande utan eller i strid mot egarens vilja. Ett sådant påstående är tillräckligt att tvinga motparten att angifva rättsgrunden för sin senare tillkomna
