brasan. Så tände han sin pipa, lutade sig bekvämt tillbaka i sin länstol och följde med blicken de blå rökmolnen, som långsamt virvlade upp mot taket.
»Jag tror, Watson», sade han slutligen, »att den här 'affären' är den mest fantastiska vi någonsin haft om händer.»
»Med undantag av 'De fyras tecken'.»
»Ja, kanske. Men denne mr John Openshaw tycks mig utsatt för vida större faror än familjen Sholto.»
»Har du någon aning om, vilka dessa faror äro?»
»Det finns ju intet tvivel om den saken», svarade han.
»Vilka äro de då? Vem är denne 'K. K. K.', och varför förföljer han den olyckliga familjen?»
Sherlock Holmes slöt ögonen, lade armarna på länstolens armstöd och satte fingertopparna mot varandra.
»Mönstret för en skarpsinnig, logisk tänkare», sade han, »skulle, när man för honom framlagt ett faktum i hela dess utsträckning, av detta kunna sluta sig till, ej endast den följd av händelser, som redan inträffat, utan ock till alla av dessa händelser orsakade resultaten. Cuvier kunde, när han såg ett ben eller en kota, fullt korrekt beskriva det djur, från vars skelett benet eller kotan tagits; en noggrann iakttagare, som klart och tydligt uppfattat en omständighet, en länk i en följd av händelser, bör kunna förklara alla, såväl föregående, som efterföljande tilldragelser, vilka stå i samband med densamma. Ännu ha vi ej kommit så långt, att förståndet ensamt kan uppnå dylika resultat. Men problem, de där trotsat alla, som sökt lösa dem med hjälp av sina sinnen, kunna emellanåt bli lösta i tänkarens tysta studerkammare. För att bringa denna konst till sin höjdpunkt är det dock nödvändigt, att tänkaren, logikern, skall vara i stånd att begagna sig av alla de fakta, som kommit till hans kännedom, och detta innebär, det inser du nog, att han skulle vara i besittning av all slags kunskap, något som till och med i dessa den fria undervisningens och encyklopediernas dagar är en ren omöjlighet. Däremot är det möjligt för en människa att äga alla de kunskaper, som kunna vara henne till nytta i hennes arbete, och detta har jag för egen del sökt uppnå. Om jag minns rätt, så har du en gång i början av vår bekantskap uppgjort en ganska noggrann förteckning på mitt vetande.»
»Ja visst», svarade jag skrattande. »Det var ett högst kuriöst dokument. Filosofi, astronomi och politik hade fått betyget 0, det kommer jag tydligt ihåg; botanik ansågs vara 'ojämn', geologi 'framstående', i synnerhet när det gällde att bedöma fläckar av gatsmuts — du känner till markens beskaffenhet i en omkrets av åtminstone femtio mil runt London — insikt i kemi var 'vidsträckt och djupgående'; anatomi 'osystematisk', sensationslitteratur och brottmålshistorier 'alldeles ovanlig'; dessutom var du fiolspelare, boxare, fäktare, jurist och självförgiftare medels kokain och tobak. Detta var, tror jag, huvudpunkterna i min betygsförteckning.»
Holmes log åt den sista punkten.
»Nå, ja», sade han, »jag säger nu, som jag sade då, att en människa bör hålla sitt lilla 'hjärnkontor' möblerat med de saker och ting, han tror sig komma att behöva; resten kan han stuva undan i 'skräpkammaren' — sitt bibliotek — och plocka fram det, när det anses vara till nytta. För ett sådant fall, som det, vilket i kväll blivit oss förelagt, behöva vi alla våra verktyg och alla våra tillgångar. Var snäll och giv mig bokstaven 'K' av den amerikanska encyklopedin, som står på hyllan bredvid dig! Tack så mycket! Låt oss nu se, hur saken förhåller sig och till vilka slutsatser vi
