Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

liknelse af Christendom: Man bestänkte sina nyfödde barn med watn[1] och derom anmodades gerna de hederligaste män af fränder och wänner, hvilka med det samma gufvo barnen Namn[2]; Om den tidens många wandringsmän, i synnerhets Grækelands-farare, med sig infört den seden från Christna orter, utan at äga rätt begrep derom, wet jag ej, eller om den fölgt med Mit-Oden, som framdeles kommer til at omtalas, eller med andre från Romerska förföljelser flyktande Christne[3], eller ock om detta warit en art af Johannis döpelse[4], hvilken liksom så mycket annat kommit i wanrykt; men de Svenske hade derom den mening, at watnstänkningen förwarade barnen från all krops- och lifs-fara, besynnerligen, at de deraf giordes hårda, så at intet järn eller wapn kunde såra dem i krig[5].

23. Til et slut af de Gamles Afguda-lära wil jag anföra deras begrafningar, som alt ifrån forna Scythiska fädernesbygden[6] höllos för et ganska heligt werk: jag wil ej tala om deras, som störte sig ut för ättstupor[7]; ty de behöfde ingen annan: men om deras, som eljest hederligen dödt[8]: De äldsta woro enfaldiga, som för detta är berättadt[9], så at liket

  1. I K. Harald Hårfagers tid i Norige födde Thora, Håkan Lade-Jarls Fru, et pilte-barn, när hon på et skiepp om natten lagt in wid en klippa til lands: Sigurd Jarl östewatn på barnet och kallade det efter sin Fader Håkan. (Sturl. T. 1. c. 40.) K. Harald Hårfager sielf blef med watn bestänkt, då han föddes. v. Sturl. Halfd. Swart. S. c. 7. T. 1. p. 71. Med samma hedniska Dop döptes Olof Tryggason och Knut (v. Sturl. T. 1. p. 223. &c.) och samma sed hafva de gamle Ester brukat (v. supr. p. 190.).
  2. Sturl. T. 1. c. 40. it. p. 223 edit. Peringsch Olear. Irin. Pers. L. 2. c. 9. Er. Wall. Diss. de rit. Bapt. Vet. Sv. Ups. 1729.
  3. Cfr. Hist. Eccl. Magdeb. Cent. 4. c. 6. Beda de rat. Temp. H. Spegel. Hist. Eccl. P. 20.
  4. Matth. 3. v. 6. it. 21. v. 25. Marc. 11. v. 30. Luc. 3. v. 16. Joh. 3. v. 23. &c &c.
  5. Cap. Run. 21.
  6. Ctefias ap. Sheringh. orig. Angl. p. 454.
  7. cfr. H. Hist. c. 5. §. 13.
  8. cfr. H. Hist. c. 6. §. 3.
  9. C. 4. §. 20.