Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

utan prål; men dock med de i lifstiden brukade krigswapnen[1], nedsattes i jorden under et kummel eller stenrör[2]; men Oden införde Bränne-seden från sit Scythiska fosterland[3]: de döde kläddes i sin wanliga dräkt[4] och lades på bål af wiss wed, hälst af Ek[5] som strax antändes: på elden fölgde med dem alt hvad dem kärast warit i lifvet[6], ej allenast wapn, guld, silfver och kreatur, särdeles hästar, utan äfven, så framt de warit Konungar eller eljest mäktige män[7], deras tienare, gunstlingar eller käraste wänner[8], hvilka räknade för en Gudstienst, at giöra sine gynnare eller stallbröder sällskap i döden[9]. Den aflednes hustru lät ock gerna upbränna sig med sin man[10] och hade han haft flera, som ej war sällsynt, så blef stundom träta dem emellan om förträdet[11];

  1. ↑ Ar. Hwidf. prol. de Relig. Pag.
  2. ↑ Sådane kallades Jätte-grafvar, hvaraf ännu många igenfinnas i Sverige. v. sup. c. 4. §. 20.
  3. ↑ Sturl. T. 1. c. 8. Scheffer. Ups. Ant. c. 18. p. 357.
  4. ↑ At på detta sätt kläda de döde, har intil wår tid warit i bruk i den gamla Wikinge-bygden Wingåker.
  5. ↑ J. C. Dithmar. Comment. in Tacit. c. 27.
  6. ↑ Tacit. de Germ. c. 27. Sturl. L. c. J. Kempe Diss. de Urn. Vet. Ups. 1706. cfr. Homer. Odyss. λ. v. 74. de Elpenor.
  7. ↑ Nicol. Damascen. ap. Sheringh. L. c. p. 454. cfr. Cæsar. de Bell. Gall. L. 6. c. 18.
  8. ↑ Cæsar de bell. Gall. L. 6. c. 18. säger det samma om Gallerne, som et gammalt Scythiskt folk. Elpenor säger hos Homer. Odyss. λ. v. 74. Bränn mig (efter min död) med så många wapn jag har igen. At wåre gamle Svenske hade den seden, war ej underligt, när han fans hos Tauriske Scytherne, som med dem war et och samma folk (v. Nic Damascen. ap. Sheringh. p. 454).
  9. ↑ Cfr. Rap. Thoyr. H. d'Angl. L. 1. p. 11.
  10. ↑ Nanna Nefsdoter, Hustru åt Balder, en af Odens Söner eller följeslagare hit til Scandien, lät bränna up sig tillika med sin Mans lik (Edd. Isl. Mythol. 43.), och altifrån den tiden brukade Hedniska både Drotningar och Bond-hustrur samma sed, följandes äfven Männerne i döden, då de låto sätta sig obrände i hög, som snart skall omtalas.
  11. ↑ Cfr. Solin. & Pomp. Mela L. 2. c. 2. Rollin. H. a. T. p. 109.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/238&oldid=426552”