De mäktigare brukade til sin jakt både hundar, hökar och falkar[1], hvilkas injagande och tilwänjande således warit i Norden en gammal konst.
23. Naturkunnigheten låg fordom så her som annorstädes i största mörker; men så war dock Läkarekonsten ej aldeles obekant, fastän större delen af menigheten höll henne för trulldom: Hon idkades mäst af Drottar och de förnämste i landet,[2] hvartil den konstige Oden äfven bidrog med sit efterdöme[3]: Konungar och Höfdingar hafva ofta i gamla werlden, ej allenast i Norden utan annorstädes, warit gode Läkare[4], så at hvad för detta är berättadt om Mithridates[5], kan äfven säjas om Achilles, Alexander[6] och flere. Man lär ock altid finna, at hwar och en ädel och nyttig wettenskap, hvilken det hälst wara må, är mycket lyckeligare i Kungeliga händer, än hos annat Folk, som hvarken förmår bringa den samma til stå stor fulkomlighet eller ställa den i sin rätte dag och heder eller giöra dermed så almän nytta. Lyckeligt det land, hvars Öfverhet älskar och befrämjar wettenskaper och fria konster! der försvinner alt Barbari: Alla moln i tankar och seder gifva rum åt de lius, som förnöja sinnen, giöra lefvernet liufligt och öpna dem dödeligom ögonen til at mer och mer ähra sin Skapare.
- ↑ Hist. Götr. & Rolf. p. 1. 2. &c. L. L. Sal. T. 7. c. 1. 4.
- ↑ Westgöte Konungen Rolf Götrikson läkte behändigt en af sine sårade Kämpar (v. Rolfs Sag.) och i gamla Hiälte-Sagor, som mäst från Norden hafva sin uprinnelse, ser man som oftast huru de kringfarande Riddare weltat särdeles bot för påkommande kropsbrister: fastän sådant merendels är diktadt och utpråladt, så är dock anledningen i början tagen af sanningen.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 18.
- ↑ Roll. Hist. Anc. T. 2. p. 425. 426.
- ↑ v. supr. c. 2. §. 22.
- ↑ Plutarch. in Alex. p. 668.
