Hoppa till innehållet

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

at öfvertyga den Oweldiga werlden om en sak, som hon redan erkändt[1] och genom så månge åldrar trodt efter sine Fäders berättelser[2], nemligen, at de Götiske flyttningar, som wid denna tid skiedde från Norden, hade sine Anförare[3] från Sverige[4], der Oden nu upgifvit sin sluga och hämdgiriga Anda[5]; men dock efter sielfva döden förde krig på de Romare. Läsaren lär ej finna misshageligt, om jag i detta Capitel följer desse från Scandien utbrytande Göter, til de länder, der de

  1. B. G. Struvius, som eljest på nyare Tyska och Cluverianska wiset ej mycket gynnar Sverige i gamla Historien, nekar wäl, at alle Göter kunnat gå från Scandien, hvaruti han ock har rätt; men måste likwäl tilstå (Corp. Hist. Germ. Notit. Svev. Ant. p. 16. in not.), at de stora Götiska uttåg kunnat hafva sina första rörelser och pådrifvande orsaker derifrån. Det kan ock ingen bestrida, som icke altför mycket är intagen af förutfattad inbillning för sit egit: Förnuftet instämmer hermed liksom gamle Historie-skrifvare; ty likare är, at de gamle flyttande Scyther öfvergifvit skarpa länder, at intaga bättre, än at de, som redan fäst sig i de fruktbara, kunnat så lätt lämna dem.
  2. Jag will ej nämna, at man aldrig tviflat på den saken her i Sverige (v. gamla Westg. Lag. Erfd. B. c. 1.); men alle gamle Spanske och Italienske Historici hafva trodt, efter Fäders berättelser, at Göterne kommit från Scandien.
  3. Jornandes (c. 3. ap. Er. Benz. Coll. Hist. Patr. c. 1. §. 10.) gifver tilkänna, at äfven sedan Göterne fäst sig i främmande länder, hafva de fått Konungar eller Höfdingar från Scandien: för hvilka (säger han) icke länge sedan Rudolf eller Rolof war Konung, som öfvergifvit sit eget Rike och kastat sig Götiske Konungen Thiod-Erik i famnen.
  4. Jornand. de reb. Goth. c. 3. 4. 50 &c. Aurel Cassiodor. Var. Epist. Procop. Cæsariens. Hist. Goth. Isid. Chron. Goth. Vand. & Svev. Roderic. Toletan. ap Grot. in elog. v. de Sved. p. 143. Onuphr. Panvin. Veron. L. 14. c. 16. H. Grot. Prol. ad Hist. Goth. P. Jov. ap. Herberstein. p. 165. Dexippus, Priseus, Malcus &c. in Corp. Byzant. &c &c. &c. L. L. Westro-Goth. Erfd. B. c. 1. & omn. Histor. Svec.
  5. v. supr. c. 4. §. 23.