sin thron, war med i denna färd eller om han förut bortrest eller ock redan war död, är owist[1]; men Anföraren skall hafva hetat Eric, By-Eric eller Berich[2]: Denne slog sina läger bland Ulme-Rugerne, hvilka woro Göter så wäl som Scandianerne, och tvingade deras stridbaraste manskap[3], at taga del i detta tåg och flytta sine hus-Gudar med et folk, som nu wille anföra dem til fruktbarare Länder: Efter en så stor förstärkning war honom ej svårt, at påtvinga de nästgränsande Wandaler[4] eller Wender samma skyldighet, så at Göterne nu ansågos som Herrar och Hufvudmän öfver hela siö-kanten[5], i Lifland, Kurland, Preusen, Pomern och åtskilliga Tyska Länder, i synnerhet i det Brunswigska, der en del af dem under fem Konungars tid[6] skall hafva fäst sina säten.
3. Göterne hade en urgammal Sed, då de intogo länder, at dela dem til treskiftes och behålla deraf två lotter för sin Konung och sig sielfve; men lämna den tredie til ortens gamle Invånare[7]: En sådan jord-lott kallades i almänhet en Sal[8]; men i synnerhet den Kungelige et Sali-land[9], hvaraf Saliske-Lagen fådt sit namn[10]. De brukade också stundom, liksom Europæerne i senare tider
- ↑ v. supr. c. 4. §. 23.
- ↑ Jornand. de reb. Get. c. 1. cfr. Sheringh. Orig. Angl. p. 148. 155.
- ↑ Jorn. L. c. c. 4.
- ↑ Jorn. L. c. P. Jov. ap. Herberstein. p. 165.
- ↑ cfr. B. G. Struv. Corp. Hist. Germ. notit. Svev. Ant. 16. in not.
- ↑ Jorn. L. c. c. 4.
- ↑ cfr. Le P. Daniel Hist. de France. T. 1. p. 5.
- ↑ Detta ord hade fölgt med från Scandien, der Sal, Sol &c. betydde en hafsstrand (v. supr. c. 1. §. 4. in not.) och en eller flere Holmar, hvaraf det landet mäst bestod. En Holme eller park ut med siön hade således samma namn som en lott, emedan sådane lottades och deltes emellan de äldste inbyggarne.
- ↑ Brover. Ann. Trevir. L. 9. p. 92. cum not Eccard. Joan Ferrald. in privil. Libr. & B. Rhenan. ap. B. G. Struv. Corp. Hist. Germ. Period. 3. de Germ. sub Franc. p. 95. 96. 97. 98. cfr. Carol. Degrassat. Carcasson. L. 1. Regal. Franc. c. 17.
- ↑ v. supr. c. 7. §. 9.
