war nu kullslagen mäst genom Göternes egna oenigheter, och Östgötska riket i Italien ändadt A. 568.[1]. Narses hade ock funnit medel i detta krig, at äfven betiena sig af Götske och Nordiske troppar mot deras egne släktingar: Han hade i slaget wid Rimini A. 554. en flock Wäringar under Höfdingen Thiobald, som tient Östgötarne, och wid Casselin A. 555. en stor hop Hulmruger eller Heruler, som togo stor del i segren öfver de Franske, hvilka kommit Göterne til hiälp[2]: Således gå Riken och Folk öfverända, när de söndra sig emot sig sielfva. Grækerne fingo dock icke länge hugna sig af Italien, utan måste wika för en annan Nordisk Makt. Longobarderne, som framdeles skal berättas.
15. Wi hafve lämnat Westgötarne i Thracien[3]. De hade A. 376. med Kejsar Valens giordt et förbund[4], som war utsedt på de då altför närgångne Chuner eller Huner, eljest Abioner, Abarer och Avarer[5] kallade, et Folk från
- ↑ cfr. Cassiod. in ep. Procop. L. 1. Gregoire de Tours. Marcellin. in Chron. Possevin. in appar. &c.
- ↑ Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 123. 126. &c.
- ↑ v. supr. §. 9.
- ↑ Corps. Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1.
- ↑ Desse kallades också Chaiboner (v. J. J. Meschow. Gesch. der Teutsch. L. 6. §. 1.) och woro från samma ort, som deras följeslagare Herulerne eller Hulme-Rugerne, med hvilka de woro nästan hopblandade. v. Cl. Mamertini Panegyr. 1. c. 5. ap. Mascov. in not. L. c. Denne Cl. Mamertin kallar dem också Cauioner. Phil. Cluverius menar, at desse Cavioner äro de samme, som Tacitus (de Mon. Germ. c. 40.) kallar Avioner, Abarer eller Alvarer äro de ock kallade v. Le Pere. Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 143. &c. jag menar, at desse Avioner ej annat äro, än Vaner (v. supr. c. 2. §. 3.), som woro Hunernes stamfäder. Wanland är ej annat, än Quenland och Quenland är det samma som Chunigård (v. supr. c. 9. §. 14.) in not.), Hunernes Säte.
