Chunugård eller Nord-westliga Ryssland[1]. Westgötarne bebodde Thracien i all stillhet och giorde ingen förnär: men de Græske och Latinske Höfdingars Snålhet war så omensklig, at detta fattiga Folk måtte gifva sina barn och trälar i pant och betalning för bortskämd och äfven onaturlig spis, så att Fritigern, dess Höfding, ej annat råd wiste, än at gripa til wapn: Han rykte emot Kejsar Valens: först slog han Fält-Herrarne Lupicinus och Maximus ur fältet och sedan Kejsaren sielf, som drog sig tilbaka in i Constantinopel, dit Westgötarne fölgde efter, ströfvandes in i sielfva Förstäderne: Valens, rörd af sit folks förebråelser, kom ut igen med sin krigshär och Göterne tilbudo honom fred; men han wägrade och blef aldeles slagen wid Adrianopel A. 378. Han flydde sielf, sårad af en pil, in i en koja, der han af fienden, som ej wiste, at han der war, blef lefvandes innebränd[2]. Westgötarne underkufvade då Dalmatien och sköflade Thessalien, Epirus, Achaja och flera orter, wid hvilken ryckning en del
- ↑ v. supr. c. 9. §. 14.
- ↑ Ammian. Marcell. L. 31. Zofim: Hist. L. 4. Isid. Chron. Ær. 416. Jorn. Rusin. Sozomen. Orol. &c.
