Den här sidan har korrekturlästs
Holmgårdiske och Scandiske Drottar: Det blef förstört genom de Chunigårdska eller Huniska wapnen och Hermanrik slöt A. 374. en lifstid, som skall hafwa warat hundrade tio åhr[1], hvarpå de utländske Göter deltes i Öst- och Wäst-Göter; men dermed war icke omgänget ute mellan Scandien och de Östra länder: Grækiske Kejsarne i Constantinopel hade nu en tid kommit i smaken, at nästan aldrig bruka annan lifwakt, än af de Nordiska folk[2], i synnerhet Scandianer[3], hvartil Constantinus den Store giordt en begynnelse[4]: Denna wakt kallades Wareger eller Wäringar,[5] antingen af Warega-land[6], Sverige,
- ↑ v. supr. c. 10. §. 9.
- ↑ Cinnam. Historiar. L. 1.
- ↑ Anna Comnena. Alexiad. p. 62.
- ↑ v. supr. c. 10. §. 8.
- ↑ Grækerne kallade dem Βάϱαγγοι eller Baranger; ty deras Β. lät nästan som wårt V. och Italienarne hafva kallat dem Guaringer: Detta namn har mycket öfvat de Lärdas hiärnar, som ej warit kunnige om wåra Historier.
- ↑ At de gamle Ryssar aldrig annat kallat de Svenske än Wareger, är för detta berättadt (v. supr. c. 10. §. 8. in not.) jemte orsaken dertil. Finske wiken kallade de också Waretzkoje-more eller Waregiska hafvet (v. Sigism. Herbertstein. Rer. Muscov. p. 3.) och wi hafve ännu på Åland Warg-hamn, Warg-gata, Warg-sund, (v. L. Hallborg. diss. de Alandia. Ups. 1730.), alt en lämning af detta namn, som Finnar och Ryssar gifvit. Ordet kan wäl hafva kommit af wärja, wårda (custodire); men snarare tyckas Varegerne wara så kallade af sit land, än af sin tienst; ty Barangerne skildes från Franker, Angler, Britanner, Celter, Germaner, Flemingar &c. fastän alle kunde tagas til lifwakt (cfr. Sturl. T. 2. p. 397. 398. Scyliz. in Rom. Diog. p. 823. Cedren. in Constant. Monom. p. 787. &c.): Dessutan säger Anna Comnena (Alexiad. p. 62.), at Barangerne woro komne från Thule (en del af Scandien v. supr. c. 3. §. 6.).