Halogaland, som ej war lyckeligare Ryttare, än at han föll af och stötte sig til döds; men Adil sielf hade ej bättre öde: En gång när Disa-Ting eller den Stora Offer-högtiden i Göjemånad firades i Upsala[1], wille han wisa sig för folket i sit hurtigaste anseende och red omkring Disar-Salen eller Gudinnans offer-rum, der alla Gydjor och unga Vestaler wistades; men hästen halkade eller snafvade så häftigt, at Konungen krossade hufvudet mot en sten[2], på hvilken hiärnan blef sittandes; Han lämnade således Riket wid pass A. 685. åt sin Son Östen, den han aflat med Aulruna, Siö-Konungen Kare Frodesons Doter[3], af Nores[4] ätt och gamla Fornjoterska huset i Norige.
9. Wid denna tid war Siö-Konungars och Wikingars antal så stort i Norden, at ingen strand i wårt af siöar och floder genombrutna Sverige war derföre någon tima säker[5]: I synnerhet begynte de Danske och Jutske at innerligen hata Upsala för Rolf Krakes skull, hvilken dock wid pass A. 690. af sin Svåger Hiorward, Konung i Skåne[6], som ägde Skulda, K. Adils Doter af Upsala[7], i sin egen Konungs-gård Ledre blifvit dräpen, sedan han sig sådant med sin obillighet sielf ådragit[8]. Efter hans död war Dannemark lämnadt en hop Små-Konungar til rofs och delnings, hvilka woro likså fahrlige för Sverige: En af dem wid namn Sölve Jute[9]
- ↑ v. supr. c. 6. §. 7.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ Peringsch. Ättart. p. 13.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 5.
- ↑ cfr. Sturl. L. c. c. 34.
- ↑ Hiorvard war Konung Heidrik Upfhammars Son i Ridgötaland. v. supr. c. 12. §. 2.
- ↑ Sax. Gr. & Joh. Magn. ap. J. Foræi Flor. Ant. Scan. p. 91.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puffend. c. 10. p. 185.
- ↑ Denne war Högnes Son på Niard-öen i Norige; men hade bortsnappat en del af Jutland, hvaraf han nu bar namnet.
