hädanefter ej mer hafva at giöra, än så wida de nära angå Sverige eller dess Konungar. Biörn Järnsidas Fosterfader och Fält-Herre Halfdan eller Hasting[1] förfäktade så hans sak i Frankrike, at han wäl kunde mista Oissel utan sin undergång: I början skall denne Höfding haft så stora utsikter, at han ment sättia Kejsare-kronan på Biörns hufvud[2]; men Biörn kunde af kärlek til härnad och Siökrig icke en gång sättia sig i stillhet, at styra sit eget Rike: Han lär säkert ej brydt sig om, at fästa sig på Kejserlige Thronen.
5. Under hans widlyftiga härfärder kom Munken Anscharius andre gången til Sverige antingen A. 858[3] eller A. 861, at omwända Hedningarne[4]: Denne war en mycket nitälskande och modig Man, som ej lät afskräcka sig, at fara med slikt ärende til et Rike, hvars Öfver-Konung just den tiden war en Bäfvan för Christna werlden och då Nordmännernes grymheter som mäst fruktades öfver hela Europa[5]. Han anmodade först Biskop Gauthbert, som för detta warit på denna färd[6], at nu företaga henne å nyo; men han ursäktade sig som en i Sverige hatad person, wiljandes hellre sittia qvar på sit goda Säte Welanow wid Elben, det Ärke-Biskop Ebbo honom afstådt, än åter kasta sig i farlighet: I det stället skulle hans andre Nepot Erimbertas få följa med Anscharius och ständigt blifva Sveriges Lärare: Redan
- ↑ Om denne warit en Rysk Höfding Dagstig, som warit befryndad med Svenske Konungen Biörn på dess Systers Thoras wägnar (Landnam. Sag. P. 3. c. 9. p. 101.), eller någon annan, hvars namn man wändt til Hasting, är svårt at säja.
- ↑ Wilh. Gemmericens. Hist. Norm. L. 1. c. 5. cfr. c. 1. & c. 9. ap J. Wild. ad. Puff. c. 17. p. 302. cfr. c. 18. p. 309.
- ↑ J. Wild. ad Puff. c. 19. p. 332.
- ↑ Rimbert. c. 22. n. 4. Örnh. Breviar. Vit. S. Ansch. ad. A. 861.
- ↑ Ad. Brem. Hist. Eccl. c. 37.
- ↑ v. supr. c. 16. §. 7.
