Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
395
tydligen såsom välbekant[1]. Ibland dessa förtjenar den korta berättelse, som förekommer i Olof Tryggvasons Saga, och är äldre än Sturleson, en särskild uppmärksamhet; ehuru äfventyrligt berättelsen är föranledd, då den lägges i Thors mun, som skall uppenbarat sig för konungen[2]. Dess mening inskränker sig till den sägen, att en stor förändring fordom skett i Norden genom en invandring „ur verldens östra del”: den nämner detta under omständigheter, som påminna om de mythiska sångerna[3], och är fri från all slags lärd förklaring. Vi kunna således ej medge det påståendet[4], att allt minne om en sådan händelse i Norden,
- ↑ Utom i företalet till Edda och i det gamla Langfedgatalet, som sammanbinda den med den Trojanska fabeln, förekommer denna sägen i Hervararsaga, c. 1, — i Rimbegla, P. III. c. 1, — i Fragmentum vetus Islandicum (ap. Langebek, T. II. p. 83), som likväl afskrifvit Rimbegla, — i den fabelagtiga Sturlaug Starfsames saga, som säger att Turkar och Asiamän först bebyggde de Nordiska länder, — sluteligen i bägge de äldre redactionerna af Olof Tryggvasons saga genom munkarna Gunlaug och Oddur.
- ↑ P. II. c. 47, i den Isländska Edition i Skalholt, som bär Gunlaugs namn: — s. 189, i den Stockholmska af Reenhjelm, som är Oddurs.
- ↑ Om Jättequinnorna, som gjorde så mycken skada, jfr. Voluspá, str. 8. och ofvanföre s. 276, n. 5.
- ↑ Hos Müller, l. c. s. 188.
