Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
440
Ptolemæi[1] Asciburg (än i dag Asburg, en by vid Rhen i Cleviska landet), låg i Frankernas gamla land, och ej långt från Saxernas gränsor[2]: folkslag, hvilka i Taciti tid likväl ännu
- ↑ Jfr. ovanföre s. 106, n. 1.
- ↑ Sicambrerne (de nämnas ej af Tacitus i hans Germania, men väl i hans Annaler, omtalas först af Caesar, sedan af Strabo, Ptolemaeus och andra), innehade äfven det nu varande Cleviska landet, och underkufvades till en del af Romrarna, då en hop flyttades till Gallien. De quarblifne förekomma sedan i Frankernas stora förbund. Mannert, Geogr. d. Griechen u. Römer. III. 210. ff. Att folknamnen Frank och Sicamber ännu långt efteråt betydde det samma (ehuru Cluverius, Germ. Ant. I. 38, nekar allt sammanhang dem emellan), ses deraf, att Gregorius Turonensis från 6:te århundradet, då han (Histor. L. II. c. 31) omtalar Frankiske konungen Chlodvigs döpelse af den heliga Remigius, låter denne till konungen nyttja följande ord: „Mitis depone colla Sicamber, adora quod incendisti, incende quod adorasti”. Enligt Strabo L. VII. p. 294, sträckte sig Sicambrer och Cimbrer till hafvet emellan Rhen och Elbe, och omfattade således äfven Friserna (ett Saxiskt folk), hvilka hos Tacitus „usque ad Oceanum Rheno prætexuntur”. German. c. 34. De af Tacitus omtalta Angrivarii och Chamavi voro ock ibland dem, som sedermera kallades Franker. Den Romerska Tabula Itineraria (vanligen kallad Tabula Pentingeriana) hvars första original Mannert, l. c. s. 260, anser vara från början af 3:dje årh., har: „Chamavi qui et Franci”, och sätter Francia emellan floderna Lahn och Lippe vid Rhen. Rhetorn Eumenes i början af följande seklet (cit. af Mannert l. c. s. 265) nämner Chamaver och Friser tillsammans. Namnet Franker hör man först hos Romrarne i 3:dje, Saxerne
