sjelfva dessa bragder äro öfvergående härnadståg, målet hvarje mötande kust, och enda frukten ett förskräckligt namn hos efterverlden? — Ämnets blodiga villervalla skall redan i sig sjelf här föda villervalla i erinringarna; och falla dessa bedrifter i en tid, rik på sådana uppträden, skall den berömdaste kämpen äfven efter döden besegra sina medtäflare, hans rykte beherrska och undertrycka deras, och mångas bragder blott tjena att öka en endas ära eller skuld. Att allt detta i fullt mått gäller om Ragnar Lodbroks och hans i sönerna fortlefvande fruktade namn, man må höra det i den gamla Nordens Krigiska Sånger, eller i det öfriga Europas klagan, skall det följande visa. —
Ragnar Lodbrok och hans söner äro äfven i utländska tideböcker namnkunnige; och detta leder oss till en jämnförelse emellan dessas berättelser och den Nordiska Sagans uppgifter om de utländska eröfringar, som tillskrifvas flera konungar under denna tidrymd. Redan Ivar Vidfamne berättas ha underlagt sig en stor del af Saxland, och allt Österriket och femtedelen af England[1], eller såsom
